Längtar till Morgondagen !

                                      Hej morgondagen ser jag så sjukt mycket fram emot ! För imorgon har vi ingen skoldag utan vi ska ut till ett ålderdoms hem, eftersom att denna vecka så är det: De äldres vecka och då får vi från YA åka ut till olika åldringshem och aktivera det äldre. Ska bli sjukt kul det blir ju lite som praktik som vi från kombi inte fick göra  som vanliga 1:an fick åka på. Så det ska bli jätte kul och det bästa är ju att det är två dagar så vi missar PG på Torsdag. Imorgon ska jag till Mariahemmet, och på Torsdag till Pedersheim. Och imorgon ska jag och gruppen jag är med börja morgonen med en kaffe på yrkes eftersom vi inte ska till Mariahemmet förrän kl 9 och bussarna kommer till 8. Igår började jag att träna och det gick nog faktiskt helt smidigt och bra, Men jag kan säga att kämpade mej hårt igenom träningspasset. För jag fick verkligen känna av att jag varit borta, vilket inte var så roligt ! Men jag tänker inte låta dehär felet i ryggen stoppa mej från att göra det som jag älskar. Och det som hjälpt mej igenom så mycket svårigheteroch är det ända som ingen kan ta ifrån mej. Så jag tänker verkligen kämpa mej tillbaka precis som jag gjorde då jag hade båda benen i oskick. Men det var så skönt att känna känslan imorse då jag klev upp och kände att det inte tog ont att stiga upp. 
Kanske var det som gjorde min dag så fruktansvärt bra ! Näe skämta ba det var nog inte bara det utan mycket annat. Har faktiskt haft en otroligt bra dag idag tänkt så mycket en liten sak kan göra <3 Önskar jag kunde skriva om er ni som gör min skoldag värt att kliva upp till och gör min dag till det bättre. Utan er skulle jag inte ha skrattat, Utan er skulle jag inte ha ett leende då jag går igenom skolan, Utan er skulle jag få bekräftat det hemska jag trodde på och som jag än tror på. Men ni  ger mej lite hopp om att jag kanske ännu orkar lite till. Ni gör det som alltid kommer att vara svårt lite lättare att gå igenom , ni hjälper till otroligt mycket fast ni inte förstår eller vet om det själva, ni vet inte att det ni gör betyder så mycket !! <3  
                        Men nu är det dags att gå och lägga sej det blir en lång och lärorik dag imorgon,  och imorgon hoppas jag att jag klarar av pumpen utan några problem för det kommer att bli den största utmaningen. Och det svåraste att kämpa sej upp tillbaka igen ! 

Rädd Att bli en Latabock

                            Hej denna vecka som gått har varit otroligt tråkig bara matte och utvecklingspsykologi, + gymnasielektioner. Och det har inte alls blivit mycket träning denna vecka, körde det bara ett core pass idag men det är ju tack vare att denna vecka har jag haft otroliga smärtor i ryggen. Trodde äntligen att disken hade fallit på plats men nej inte denna gång heller. Jag är livrädd för att bli lat att börja tycka det  skönt att ligga hemma det är ett BIG NO NO !! Och just nu känner mej halvt i o form är sjukt rädd att allt jag jobbat för nu ska ska vara förgäves! Måste hela tiden ändra på vikterna och justera. Beroende på hur mycket pass jag gått den veckan ,känns som att musklerna som jag hade förr börjar bli mindre och mindre ju mer jag vilar. Denna känsla är hemsk och det lilla självförtroendet som jag har kvar börjar att försvinna, Träningen är det ända som är det vanliga som jag har kvar det ända som har förblivit som det alltid varit. Och nu måste jag nästan börja på ruta 1 igen känns det som. Kanske nu inte riktigt på ruta 1 men nånting ditåt och det gillar jag inte !!! Jag vill att det ska vara som det förr brukade vara, varför kan inte träningen vara som den alltid varit. Varför måste den också förändras till det sämre ??Vill ju fortsätta på vägen som jag var på förr, det kommer att ta åtm 2 månader innan jag kommer att kunna lyfta det som jag gjorde förr. åtm måste jag sänka med 7kg nu på tyngsta benpasset, men utfallen är ungefär det samma. 

                                            Men imorgon ska jag igen till kot experten   så vi får hoppas att veckan därpå så kan jag börja igen åtminstone träna lika många gånger i veckan som jag gjorde förr. Så jag slipper att sitta hemma och får göra nånting som är en av det roligaste sakerna som jag vet! <3 

                               

 

Önskar att jag kunde vara helt stolt

                               
                                     Hej nu är första kombi perioden avklarad.
                   
                                    Är otroligt stolt över att jag klarat det, nåja stolt och stolt önskar jag kunde vara det så att jag verkligen kände att jag var det över mej själv. Modde fick jag underkänt i men det provet gick dåligt för hela klassen vi klarade oss alla med godkänt och (i vår (klass är vi 9st). Alla utom jag, för jag var 1 poäng från godkänt fy fan ! Jag som alltid tyckt om modde och har haft 8 i högstadiet kommer nu att ha 5.BESVIKEN säger jag bara och engelska skrevs denna vecka på tisdag och vi fick ut provet idag och jag fick 6 1/2. 6 1/2  kan inte säga mer än att jag är verkligen besviken engelska som är ett av mina favorit ämnen. Jag som alltid brukar vara duktig på det, och jag pratar ju engelska varje dag och jag skulle så gärna vilja ha en 8:a i engelska. Men jag får hoppas att alla läxförhör där jag fått mycket 9 och en del  8 kommer att rädda mej från att få 6 i engelska. Jag försöker att tänka så att i PG är det högre krav än vad det var i högstadiet men ändå man vill ju forsätta med samma betyg som man hade tidigare. Försöker också att inte ha så mycket krav på mej själv för det hade jag lovat mej själv då jag tog kombi. Eftersom att jag kom in på det jag velat komma in på. Så skulle kraven sänkas och jag skulle bra vara nöjd med en 8  i engelska och 7 i modde. Men kraven kommer tillbax för hur kul är det att säga: Ja jag fick nästan underkänt i modde kursen jag eller till dem som faktiskt förväntat sej att man ska ha fått en 8 i engelska för att man är ju så bra på att prata och hålla diskussioner på engelska. Men prov i PG är en helt annan sak än att prata, 

        För jag vill ju bara visa att jag också kan läsa, jag är inte dum, jag har faktiskt smarta sidor också fast jag inte är så duktig i skolan på många fronter. Men såhär är det med mej: 

När jag är duktigt på nånting och känner att dehär kan jag faktiskt, så då går jag in för det så otroligt mycket och vill så gärna prestera som: BÄST !! Men det går inte alltid men jag vill så gärna för jag är inte bra på många saker det är jag verkligen inte och jag önskar att jag var duktig i skolan så att jag kunde vara helt nöjd med med själv. Och det som jag är duktig på blir oftast till en tävling för mej, för jag kan ärligt bara räkna upp några saker som jag är riktigt bra på: Träna hårt (Stark för att vara så liten som jag är), Sjunga, och prata engelska, 
                               Men ni ska inte tro att jag valde kombi för att visa folk som inte tror jag skulle klara det. Att jag kan faktiskt göra det,  en del av den anledningen var väl att  jag valde kombi. 
Men största anledningen var nog för att jag ska söka in till Fysioterapeut eller naprapat och och många från gymnasiet brukar söka dit och om de skulle visa sej att man skulle komma längre om man har studentexamen så har jag ju det. 
  Men nu har jag klarat än period i PG  men nu får vi se om jag kommer att klara A finskan som vi läser men vi får skriva B finska studenten. Och finska ska jag redan nästa år på våren skriva studenten så nu kommer nog kombi studierna på allvar. 
Och nästa vecka I YA kommer det att vara fruktansvärt tomt då alla från vanliga 1:an far på praktik och många andra far på praktik kommer faktiskt sakna vanliga 1:an ganska mycket för det blir ju så tomt  bara vi i kombi lämnar kvar. Det tar ännu lääänge innan vi i kombi far på praktik det blir först efter sportlovet. Och annan sak som inte heller är kul är att ryggen igen börjat krångla igen, jävla rygg just som han hade fått kotorna på plats nu får jag åka igen på måndag men jag får ju vara stolt över att jag fått godkänt ialla gymnasie ämen iallafall,  så idag är det en lite sorglig dag på många sätt.
                                

                                              

Hoppas dehär nångång kommer fram till mej också för mej är detta äkta lycka<3 

                                 

                                                     

När livet blev lite lättare

Hej sitter och skriver med trötta ögon efter ett underbart tutor läger. 
Under veckorna som gått, så kan jag säga att livet blivit lite lättare att leva av många orsaker. Finns mycket kvar än att kämpa med, men nu kan jag faktiskt ibland känna mej glad. Eller känna idag är en bättre dag försöker se dom små positiva sakerna fast de minsann inte är lätt  men jag hoppas att  det kommer komma mer positiva  och bra saker framöver. Jag försöker vara med så gott jag och inte ta allt för stor plats, men ska berätta om tutorlägret  som blev det roligaste och bästa som jag nånsin varit med om på lääänge !! Det var så otroligt roligt jag har inte skrattat och känt mej så lycklig på länge länge länge. ÅH vad jag saknat känslan av gemenskap och att ha roligt med andra och känna att jag får vara med. Jag har saknat skrattet man brukade ha med andra så att man får sjukt i magen och och känner att snart så dör man av skratt. Jag hade faktiskt varit rejält taggad för tutorlägret för en längre tid, och hade hoppats på att det skulle bli roligt som tur så blev det de. På Torsdagen då vi skulle åka skulle bussen från skolan gå klockan 9 på morronen, och jag hade ju tänkt ta 9 bussen till skolan för att slippa köra dit men det blev snabbt ändrade planer då en tjej från klassen ringde och sa att hon missat bussen. Och jag hade ju varit så där halvt osäker när 9 bussen skulle komma men tippade att den skulle komma 8:45 men då fick jag ju veta av flickan i min klass att jag hade ju också missat den. Varken jag eller flickan hade nån som kunde köra oss så vi kom fram till att jag skulle komma efter henne, och sen skulle vi köra till YA!  Och det var ont om tid men vi hann precis innan bussen skulle åka, sen kom vi fram till Vasa Överhanksmo och först skulle vi packa upp och fixa till rummen. Det var nog ett riktigt mysigt place som vi sov på och oj vad stora rum vi hade. 
Sen blev det mat och vi åt nästan hela tiden ;). Sen blev det program och vi blev indelade i grupper efter programmet blev det fritid och mellanmål. Mycket tid spenderades i rummet med mycket skratt, sen blev det program igen och har nog inte skrattat så mycket som jag gjorde då. Efter det hade vi middag och lång fritid tills programmen igen började klockan 8. Och jag måste säga att vi hade det verkligen mysigt. Och innan kvällen började så for jag med på en oväntad springtur, och jag som hade sagt att jag inte skulle simma så gjorde det iallafall. 
Sen blev det läggdags och dom hade ju sagt att det skulle vara tyst klockan 23, men det hade vi ju redan vetat att det skulle ju absolut inte funka! I vårt rum pratades det skrattades det och sjöngs tills lite över halv 1 på natten. Sen somnade vi nog relativt snabbt tills vi blev väckta klockan 5 på morronen av tutorerna som sa att nån var borta (vilket antagligen inte var sant) 
  Och dom sa att vi måste upp och samlas i korridorerna och alla var ju sjukt trötta vissa hade ju just somnat och i vårt rum hade vi sovit i 4 1/2 timme men sen fick vi nog snabbt gå och sova igen. Tills vi blev väckta igen och då hade det stått i pappret att vi skulle bli väckta klockan 8:15  men nee långt före det blev vi väckta och då skulle vi söka efter några dementa människor som så klart spelades av lärarna. Sen blev det morron mål och hemfärd hela  bussresan var nog väldigt tyst för alla var sjukt trötta. Då jag kom hem var jag ju sjukt trött och huset var tomt eftersom mamma&pappa var i Helsingfors,somnade och sov i tre timmar sen vaknade jag av att jag var hungrig och gjorde en vända till Subway. Och efter att jag skrivit detta inlägg ska packa på nytt för inatt ska jag sova borta igen. Men lägret var det roligaste jag varit med om på länge det gav mej mycket, och jag är jätteglad att vi for på tutorläger efter att vi gått i skolan i en månad för nu var man lite tryggare i sej själv och det var roligare för man var inte lika rädd att ta kontakt med andra och det var mycket roligare för man kände ju varann mycket bättre jag hoppas att dom fortsätter med att ha tutorläger på dehär sätter för det är mycket bättre ha det efter att alla har gått i skolan i över en månad än att åka med samma. Och jag hoppas att det kommer fler lyckliga stunder och tider som dehär fört med sej så jag säger TACK !! till allt och alla som gjorde dehär bra för jag behövde detta verkligen för dehär gav mej lite ljus och hopp om att d
det kanske inte blir så hemskt som jag trodde men vägen är ännu lång men med lite hjälp från olika människor hoppas jag att det ska gå att ta sej igenom. 
                                 
                                     

                                  En bild från tutorlägret jag är den med röda tränings byxor och beige jacka. 

I Wish I Had Been There

                   

                              Hej hela veckan förutom Fredag var dålig, allt på grund av att ryggen var som den var och att inte få träna en av få saker som kan göra mej glad just nu. Denna helg var det ju också Juthbacka önskar så att jag också hade kunnat vara där. Är ju ett av mina favorit evenemang att fara på. Men i år for jag inte dit nej  jag satt hemma istället. Men nu börjar ryggen sakta men säkert bli bättre så jag får väl börja träna försiktigt nu men jag kan ju glömma att jag får ha samma vikt på benen som jag har haft nu så nu får jag väl träna i två veckors tid med 20kilo he var fö lätt he.

Önskar just mej bort härifrån vill ha miljöombyte fast jag just har börjat ny skola och så vidare. Så vill jag bort härifrån långt bort..... 

Bort från alla krav bort från sorgen, bort från allt som gör så fruktansvärt ont, Bort från väggarna i rummet, Bort från tårarna som kommer när som helst och var som helst fast man försöker att hålla dom inne. Jag känner mej så svag och är så svag just nu  för nu har kraften tagit slut jag orkar inte mer det är för mycket ! Jag har glömt hur det känns att vara glad glömt bort hur lycka känns. Minns ärligt talat inte när jag var riktigt glad senast, när jag är i skolan försöker jag bete mej så vuxet som möjligt, när jag kommer hem är jag som ett litet barn gråter och har mej och vågar inte se på världen som plockar isär mej. Jag är inte den typen  av person som vill sitta hemma jag vill vara ute och ha roligt skapa minnen vara ung och galen med nån. Inte sitta hemma men bakom denna väggarna här hemma är jag bara tvungen att gå igenom det. Jag är inte den jag var förr jag som hade som så lätt förr att prata med människor förr så det har nästan försvunnit. Jag är inte jag mer har blivit blyg har blivit nån som är nån helt annan.

                      Fan nu skiter jag i allt varför ska jag stanna kvar? Det ända jag får är en massa värdelösa svar ni säger ja det kommer att ordna sej det kommer att blir bra.  
Varför ljuger du för mej har du kollat på min själ du vet hur mycket skit ja det innebär i mitt innersta rum finns bara djupa sår tiden läker ingenting det har gått flera år. 
Men jag orkar inte längre ser ni inte att jag lider? snälla ta mej härifrån bort från denna värld till en plats där allt blir bra. Går under varje dag då jag försöker att vara glad. Bara känna en känsla av lycka igen bara kunna vara glad och skratta igen det fanns en tid då jag älskade mitt liv. Men nu är inget sej likt. Jag duger aldrig till nånting vad jag än gör. Det känns som allt som händer är bara mitt fel, Det är hemskt att må såhär finns inget man kan göra fortsätt bara att kämpa är det ända man får höra. Det är svårt att vara stark och hålla modet, Vill åka till himlen och stanna där för alltid vill aldrig komma tillbax till denna Fucked up tid. 

                             

Varför just nu...

                                  Hej skolan har väl gått relativt bra mycket att läsa men då man inte har mycket att göra på fritiden så går ju det åt att läsa. Men idag var inte en speciellt bra dag för på morronen på första rasten satte jag mej i soffan, och drog upp knä mot magen och plötsligt så kände jag bara hur det knäckte till i ryggen. Och det gjorde så ont att jag inte kunde stå, Jag gick till hälsosystern och hon sa att det kunde vara en nerv som kunde vara i kläm. Jag ringde mamma och hon kollade när Fysio Forum hade akuta tider,  efter maten ringde mamma igen och det visade sej att dom hade akuta tider mellan 11&12 så då ´åkte vi dit, tiden gick såå långsamt där och jag hade ingen telefon att vara på så då gick ju tiden ännu långsammare. Men till sist var det min tur och det visade sej att det var en diskutbuktning alltså: En  nerv som blir tryckt av disken som finns i ryggen felet sitter långt ner i ryggen och sitter mellan kotorna L4 och L5. Så jag fick en tid till Torsdagen och så skulle vi göra mer åt de, men jag får inte sitta mycket bara stå och så måste jag töja på ryggen en gång i timmen. Och detta betyder ju att träningen uteblir för denna vecka och jag som just börjat komma igång som förr och ökat på vikter och allt. Och nu så måste jag ju gå ner i vikterna som jag håller på med just nu åtminstone det som gäller benböj och rygg. 
FAN !!! 
Träningen är mitt allt och  hur ska jag orka då jag inte får träna utan ska stanna hemma, Och fram för allt vad ska göra då läxorna är gjorda ?? Jag har ju inget att göra, visst kan jag se på  tusen avsnitt av 24 men helst inte det är en sak som jag bara gör på helgen då jag absolut inte 
har så mycket annat alternativ.  Varför måste det hända just nu?! Nu då jag behöver träningen som mest för att få känna att det finns nån mening med livet.  Allt bara försvinner precis ALLT jag får inte ha nånting  ska bara sitta inne och vara lessen det är tydligen meningen.

                         Och helgen spenderades med en stor påse godis och 24 maraton önskade att jag gjort nåt annat börjar ju snart att känna mej som en nörd. Men jag hittar aldrig på nåt roligt inget är roligt mer allt är bara tråkigt men jag försöker att hitta det roliga, så att man orkar med livet. som t.e.x träningen om det gått jättebra för en, eller att få träffa folk man sällan träffar,men det är så mycket som fattas just nu för mej. 
                                     

The D -DAY Tomorrow

                                     Hej imorgon är det THE D-DAY dagen då jag börjar YA- Närvårdar, den dagen längtade jag förr till och räknade bara ner dagarna tills jag skulle få börja. Nu är det inte alls så längre .... nu skulle jag bara vilja slippa denhär dagen, och bara dra täcket över huvudet igen.  Imorgon då jag sätter mej på mopon och kör iväg skulle det verkligen inte göra mej nåt om jag körde av vägen eller nånting annat som skulle hindra mej från att uppleva att gå in och möta människor, även fast jag inte känner nån så är jag ändå rädd för dem och jag är rädd för vad dom ska tycka om mej. Tänk om dom tycker att jag är helt Out of My Mind ?? Det känns som att då jag öppnar dörren till YA imorgon så kommer jag att dö på nåt sätt  bara falla ihop för att jag är så otroligt rädd om rädsla och ångest kunde döda så skulle jag antagligen dö just imorgon. Den personen som är jag som kommer att kliva igenom dörren imorgon till YA är en: Trasig, Rädd, En människa som faktiskt var glad en gång och uppskattade livet och älskade att träffa människor. Nu är hon bara otroligt trasig för att hela hennes värld försvann plötsligt allt som var tryggt försvann. Det fanns också en tid då jag faktiskt var stolt över mej själv, för att jag var mej själv och struntade i vad andra tyckte om hur jag var för jag mådde ju som allra bäst då jag var mej själv. Nu  är jag inte så säker mer på att jag är en bra person för jag tycker bara att allt jag gör så gör jag fel. Jag bara skadar och om jag fick välja nu skulle jag bara vilja återgå till mitt dagisjobb. Där fick jag känna att gjorde nytta och att jag faktiskt var värdefull för nån, barnen tyckte att gjorde mycket för dem då jag hjälpte dem med att klippa mönster, då jag lekte med dem, Då jag berömde dem för att dom var bra som dom var. Men om barnen bara visste vad dom gjorde för mej dom gav så mycket så otroligt mycket mer än vad jag gjorde för dem. 
                      Men imorgon går jag in utan förväntningar för jag skadar bara mej själv om jag har höga förhoppningar så därför tänker jag inte ha några förhoppningar för då slipper jag besvikelse. Jag får sitta ensam och äta min mat. Skillnaden på OX och YA är inte så stor ändå jag skulle hellre gå tillbax till OX och äta själv där än att själv där jag ska äta imorgon. Snälla låt allt bara gå över så snabbt och fort som möjligt jag klarar inte av det så länge orkar inte.Men nu ska jag säga godnatt och försöka ta mej igenom denhär jobbiga natten nu ska jag bara låta tårarna rulla ner så dom inte behöver komma imorgon i matsalen så att alla får se. 

                                     
                       

Därför Står Bloggen Tom

                                   Hej vet att jag bara gjort ett inlägg på hela juli och det finns fler anledningar varför jag inte bloggat. 
För det första så har jag mått otroligt dåligt, och det har jag faktiskt gjort hela sommaren. Denna sommar har inte alls varit speciellt bra det som varit roligast har varit att jobba, för att man slipper tänka på allt som är dåligt, och alla dessa tankar som alltid kommer då man ska gå och lägga sej. Jag har inte heller gjort mycket intressant på sommaren, därför har  också  bloggen stått tom jag har inte haft nåt bra att skriva om. Man skriver ju inte heller gärna inlägg hela tiden som bara är deprimerande, och det har ju inte alls kommit ut på bloggen att jag mått dåligt men nu tycker jag på ett sätt att jag är skyldig till att berätta varför bloggen stått så tom och att den kommer antagligen att stå ganska tom under hela hösten men jag låter den iallafall stå kvar tills det kommer bättre tider. För just nu kämpar jag för att jag ska klara av den dagen då jag ska börja på YA , jag är 


livrädd att börja där för under hela sommaren har jag också under tiden blivit rädd för människor. Så har det varit hela sommaren jag har inte alls vågat mej ut på stan eller nånting annat som får mej att träffa folk. Jag tänker inte berätta detaljer till varför jag mår så dåligt, så det onödigt att fråga det i nån kommentar. Men så mycket kan jag säga att under hela sommaren har jag känt mej otroligt ensam om hur jag känner och hur jag har det har inte alls varit den jag brukar vara. Och en av mina värsta mardrömmar håller på att besannas depressionen  är inte långt borta nu. Och jag tycker inte alls om uttrycket Life is What you make it. Så är det inte alls i alla lägen ibland är det väldigt svårt att göra det bra om allt är bra försvinner. 
Men det var allt  får se när det kommer att dyka upp nya inlägg för jag är säker på att ni inte orkar höra snyft historier hela tiden. Men livet för mej är tungt just nu, allt det roliga har försvunnit jag minns inte sist när jag hade det riktigt roligt det var nog väldigt länge sen. Och för mej känns livet inte alls mer värt att leva min livslust är väldigt liten just nu. Orken är slut jag fick må bra i ett år och jag trodde verkligen att allt det hemska hade fått sej ett slut men nej det hade det inte och orken till att ta sej igenom nåt mera tungt är väldigt liten. JAG ORKAR INTE MERA !!!! Skriker det inombords och jag vill inte alla börja i skolan jag vill inte göra nånting jag är livrädd för att göra. Det känns just nu som att jag bara förstör för alla och är världens elakaste människa jag kan inte göra nåt som är bra.