Önskar att jag kunde vara helt stolt

                               
                                     Hej nu är första kombi perioden avklarad.
                   
                                    Är otroligt stolt över att jag klarat det, nåja stolt och stolt önskar jag kunde vara det så att jag verkligen kände att jag var det över mej själv. Modde fick jag underkänt i men det provet gick dåligt för hela klassen vi klarade oss alla med godkänt och (i vår (klass är vi 9st). Alla utom jag, för jag var 1 poäng från godkänt fy fan ! Jag som alltid tyckt om modde och har haft 8 i högstadiet kommer nu att ha 5.BESVIKEN säger jag bara och engelska skrevs denna vecka på tisdag och vi fick ut provet idag och jag fick 6 1/2. 6 1/2  kan inte säga mer än att jag är verkligen besviken engelska som är ett av mina favorit ämnen. Jag som alltid brukar vara duktig på det, och jag pratar ju engelska varje dag och jag skulle så gärna vilja ha en 8:a i engelska. Men jag får hoppas att alla läxförhör där jag fått mycket 9 och en del  8 kommer att rädda mej från att få 6 i engelska. Jag försöker att tänka så att i PG är det högre krav än vad det var i högstadiet men ändå man vill ju forsätta med samma betyg som man hade tidigare. Försöker också att inte ha så mycket krav på mej själv för det hade jag lovat mej själv då jag tog kombi. Eftersom att jag kom in på det jag velat komma in på. Så skulle kraven sänkas och jag skulle bra vara nöjd med en 8  i engelska och 7 i modde. Men kraven kommer tillbax för hur kul är det att säga: Ja jag fick nästan underkänt i modde kursen jag eller till dem som faktiskt förväntat sej att man ska ha fått en 8 i engelska för att man är ju så bra på att prata och hålla diskussioner på engelska. Men prov i PG är en helt annan sak än att prata, 

        För jag vill ju bara visa att jag också kan läsa, jag är inte dum, jag har faktiskt smarta sidor också fast jag inte är så duktig i skolan på många fronter. Men såhär är det med mej: 

När jag är duktigt på nånting och känner att dehär kan jag faktiskt, så då går jag in för det så otroligt mycket och vill så gärna prestera som: BÄST !! Men det går inte alltid men jag vill så gärna för jag är inte bra på många saker det är jag verkligen inte och jag önskar att jag var duktig i skolan så att jag kunde vara helt nöjd med med själv. Och det som jag är duktig på blir oftast till en tävling för mej, för jag kan ärligt bara räkna upp några saker som jag är riktigt bra på: Träna hårt (Stark för att vara så liten som jag är), Sjunga, och prata engelska, 
                               Men ni ska inte tro att jag valde kombi för att visa folk som inte tror jag skulle klara det. Att jag kan faktiskt göra det,  en del av den anledningen var väl att  jag valde kombi. 
Men största anledningen var nog för att jag ska söka in till Fysioterapeut eller naprapat och och många från gymnasiet brukar söka dit och om de skulle visa sej att man skulle komma längre om man har studentexamen så har jag ju det. 
  Men nu har jag klarat än period i PG  men nu får vi se om jag kommer att klara A finskan som vi läser men vi får skriva B finska studenten. Och finska ska jag redan nästa år på våren skriva studenten så nu kommer nog kombi studierna på allvar. 
Och nästa vecka I YA kommer det att vara fruktansvärt tomt då alla från vanliga 1:an far på praktik och många andra far på praktik kommer faktiskt sakna vanliga 1:an ganska mycket för det blir ju så tomt  bara vi i kombi lämnar kvar. Det tar ännu lääänge innan vi i kombi far på praktik det blir först efter sportlovet. Och annan sak som inte heller är kul är att ryggen igen börjat krångla igen, jävla rygg just som han hade fått kotorna på plats nu får jag åka igen på måndag men jag får ju vara stolt över att jag fått godkänt ialla gymnasie ämen iallafall,  så idag är det en lite sorglig dag på många sätt.
                                

                                              

Hoppas dehär nångång kommer fram till mej också för mej är detta äkta lycka<3 

                                 

                                                     

När livet blev lite lättare

Hej sitter och skriver med trötta ögon efter ett underbart tutor läger. 
Under veckorna som gått, så kan jag säga att livet blivit lite lättare att leva av många orsaker. Finns mycket kvar än att kämpa med, men nu kan jag faktiskt ibland känna mej glad. Eller känna idag är en bättre dag försöker se dom små positiva sakerna fast de minsann inte är lätt  men jag hoppas att  det kommer komma mer positiva  och bra saker framöver. Jag försöker vara med så gott jag och inte ta allt för stor plats, men ska berätta om tutorlägret  som blev det roligaste och bästa som jag nånsin varit med om på lääänge !! Det var så otroligt roligt jag har inte skrattat och känt mej så lycklig på länge länge länge. ÅH vad jag saknat känslan av gemenskap och att ha roligt med andra och känna att jag får vara med. Jag har saknat skrattet man brukade ha med andra så att man får sjukt i magen och och känner att snart så dör man av skratt. Jag hade faktiskt varit rejält taggad för tutorlägret för en längre tid, och hade hoppats på att det skulle bli roligt som tur så blev det de. På Torsdagen då vi skulle åka skulle bussen från skolan gå klockan 9 på morronen, och jag hade ju tänkt ta 9 bussen till skolan för att slippa köra dit men det blev snabbt ändrade planer då en tjej från klassen ringde och sa att hon missat bussen. Och jag hade ju varit så där halvt osäker när 9 bussen skulle komma men tippade att den skulle komma 8:45 men då fick jag ju veta av flickan i min klass att jag hade ju också missat den. Varken jag eller flickan hade nån som kunde köra oss så vi kom fram till att jag skulle komma efter henne, och sen skulle vi köra till YA!  Och det var ont om tid men vi hann precis innan bussen skulle åka, sen kom vi fram till Vasa Överhanksmo och först skulle vi packa upp och fixa till rummen. Det var nog ett riktigt mysigt place som vi sov på och oj vad stora rum vi hade. 
Sen blev det mat och vi åt nästan hela tiden ;). Sen blev det program och vi blev indelade i grupper efter programmet blev det fritid och mellanmål. Mycket tid spenderades i rummet med mycket skratt, sen blev det program igen och har nog inte skrattat så mycket som jag gjorde då. Efter det hade vi middag och lång fritid tills programmen igen började klockan 8. Och jag måste säga att vi hade det verkligen mysigt. Och innan kvällen började så for jag med på en oväntad springtur, och jag som hade sagt att jag inte skulle simma så gjorde det iallafall. 
Sen blev det läggdags och dom hade ju sagt att det skulle vara tyst klockan 23, men det hade vi ju redan vetat att det skulle ju absolut inte funka! I vårt rum pratades det skrattades det och sjöngs tills lite över halv 1 på natten. Sen somnade vi nog relativt snabbt tills vi blev väckta klockan 5 på morronen av tutorerna som sa att nån var borta (vilket antagligen inte var sant) 
  Och dom sa att vi måste upp och samlas i korridorerna och alla var ju sjukt trötta vissa hade ju just somnat och i vårt rum hade vi sovit i 4 1/2 timme men sen fick vi nog snabbt gå och sova igen. Tills vi blev väckta igen och då hade det stått i pappret att vi skulle bli väckta klockan 8:15  men nee långt före det blev vi väckta och då skulle vi söka efter några dementa människor som så klart spelades av lärarna. Sen blev det morron mål och hemfärd hela  bussresan var nog väldigt tyst för alla var sjukt trötta. Då jag kom hem var jag ju sjukt trött och huset var tomt eftersom mamma&pappa var i Helsingfors,somnade och sov i tre timmar sen vaknade jag av att jag var hungrig och gjorde en vända till Subway. Och efter att jag skrivit detta inlägg ska packa på nytt för inatt ska jag sova borta igen. Men lägret var det roligaste jag varit med om på länge det gav mej mycket, och jag är jätteglad att vi for på tutorläger efter att vi gått i skolan i en månad för nu var man lite tryggare i sej själv och det var roligare för man var inte lika rädd att ta kontakt med andra och det var mycket roligare för man kände ju varann mycket bättre jag hoppas att dom fortsätter med att ha tutorläger på dehär sätter för det är mycket bättre ha det efter att alla har gått i skolan i över en månad än att åka med samma. Och jag hoppas att det kommer fler lyckliga stunder och tider som dehär fört med sej så jag säger TACK !! till allt och alla som gjorde dehär bra för jag behövde detta verkligen för dehär gav mej lite ljus och hopp om att d
det kanske inte blir så hemskt som jag trodde men vägen är ännu lång men med lite hjälp från olika människor hoppas jag att det ska gå att ta sej igenom. 
                                 
                                     

                                  En bild från tutorlägret jag är den med röda tränings byxor och beige jacka.