Snart Lyfter Flyget

                  Hej har inte bloggat på en månad nu. Men det är p.g.a av att jag har haft så otroligt mkt prov och tenter att jag knappt hunnit att sitta ner och ens kollat att avsnitt av arrow. Har bara fått sitta och plugga, plugga, plugga. But now it"s finally over !!  och denna vecka hade vi julfest på YA som var en på Torsdag. Riktigt roligt och mysigt, men det var också lite sorgligt eftersom att många av det som var på julfesten kommer jag inte att se fören i April :( <3 kommer att sakna alla så sjukt mycket !! Speciellt kommer jag att sakna klassen 14A. Det kommer att kännas så otroligt tomt och dött utan er det kommer ju att bli helt knäpp tyst utan er. Men jag antar att jag bara får klara mej tills April, och en del tror jag väl nog att jag kommer träffa på stan. Själv då jag ska på SH Praktik så far jag till Rummelbackena dagehem och till det är det inte så långt bara två månader. Men nu ska jag njuta av ett skönt och efterlängtat jullov som jag VERKLIGEN förtjänar efter allt läsande och stressande. Julen detta år kommer inte att firas hemma i Jakobstad utan hos våra vänner i London. Jaa så blev det iden kom till när jag mådde som sämst och jag bara ville försvinna och dö, så då sa jag att jag ville åka tillbaka till London och då började vi prata om när det skulle vara som passligast. Det blev då Julen som funkade bäst och även fast det kom snö  blev ändå en väldigt bra julstämning som jag inte trott. Har jag ändå längtat väldigt mkt efter denna resa för vi har aldrig fått fira jul med våra vänner i London så det ska bli otroligt kul och framför allt speciellt !! Men nu måste jag nog säga att jag mår jätte bra och jag hoppas det ska få fortsätta så. Jag trivs jätte bra i skolan även om det tog jävligt länge för mej att trivas i skolan. Trodde jag aldrig att jag skulle vara så lycklig som jag är nu men det tack vare många fina människor till att jag mår så bra som jag mår nu. 

                  Tänkte i Torsdags då jag satt i bilen påväg hem, att tänk vad bra jag har det nu <3 Men jag har fortfarande en del saker som jag måste jobba med. Men just nu tänker jag bara på då planet lyfter på Måndag kl 17:20 och jag äntligen kommer att få återse mitt kära London igen. Ha en bra jul allihop !! <3 

Nu är det över bara en vecka till!

     



   Nu börjar jag bli riktigt trött på allt vad som gäller skola. Egentligen skulle jag väl inte få klaga men nog nu, förra helgen läste jag på Aseptik tent och ni skulle bara veta hur många gånger som jag somnade. Men provet fick jag 1 i inte alls nöjd men jag börjar bli så jävla trött på allt läsande, okej visst jag måste nog säga att på OX var det nog mer läsande för då kunde vi ha 2 prov på en vecka och en vecka hade vi 4 prov och den veckan var otroligt tung. Nu tkr man att ett prov är tungt att läsa till   Men denna vecka har jag nog varit så otroligt trött och sovit dåligt och nästan alla morrnar har varit helt hemska. Det har alltid hänt nåt som har förstört morgonen.Har stressat då jag ska å lägga mej och  då jag ska upp från sängen. Å i förra fredags bröt jag ihop så var det i OX också men då bröt jag ju ihop för att jag inte orkade mer, nu hört jag ihop för att jag var så fruktansvärt trött!!  Hade inte sovit alls många timmar. Men i tisdags skrev jag finska provet och jag tror nog att jag kämpade mej upp till godkänt åtminstone. Å jag tänker minsann inte ge upp kombistudierna !! Nee jag har klarat det såhär långt å jag tänker klara av det till slutet!!

Igår hade jag jag läkemedels tent som bestod av en teori del och en matte del och läkemedelsmatten måste vi ha100% rätt i. Och jag som aldrig fått allt rätt i ett matte prov och har jättesvårt med textuppgifter. Men när hon skickade resultatet åt mej blev jag Minst sagt förvånad jag hade ALLT Rätt!!! Helt otroligt  för er som är jättebra på matte och läser detta sånt skullehelt klart klarat galant. Men för en som haft svårt för matte sen 5:an så är det inte så lätt då där mycket läs och veta vad frågan är. Men jag hade tyvärr ett fel och det var en uppg som jag inte alls förstod och då jag absolut inte hade nån aning tänkte jag nu får det vara nog, och lämnade upp  Tenten. Men huvudsaken var ju att jag förstod tankesättet. Så nu beöhöver jag inte alls räkna med special läraren så mkt som vi trodde, och om 2 veckor är det det största provet kvar och det är anatomi provet och det vill jag
faktiskt få bra i eftersom jag ska bli
 naprapat.

Och under förra veckans fredag gick jag och skaffade mej SH praktik plats (stöd och handledning)  i Nykarleby på Rummelbackens daghem på småbarns avdelningen från 1-4åringar. Och  idag var jag dit och hälsade på och jag kommer absolut att trivas där å vad jag längtar till SH praktiken !!! <3
Och ni som inte har nånting att göra imorgon kan koma på öppet hus ti YA!  För vi ger nämligen gratis massage ;)  så tid kan ni skåda in Imr milla 10-15 + att de e pedersöre julmarknad inne i Sursik.

Har en bra helg alla!

Tom&Grå dag

             Hej idag har dagen bara varit grå och tom. Började 9:20 och Gud va mörkt de var att köra fast      det  bara var så sent på morgonen. Nå då väl kom ti skolan så var vi bara 3 st halva andra klassen                  var borta. Å det kändes som så tomt vi var ju bara 3
St men det är väl ganska uppenbart då man bara är 3, men nog hittade jag väl några få positiva saker i denna dag med tack och lov för att det finns underbara männiksor. Efter då jag kom från skolan stupade jag i säng och drog täcket över mej, och ville bara sjunka in och inte vakna upp förens första  Advent. Nu har vi finska prov på fredag och jaa jag visste ju att dena dagen skulle komma för eller senare mening känner att jag inte alls har nån ork att läsa. Jag vet att vi hár otroligt lite prov mot vad många andra. För vi har ju faktiskt bara 2 prov alltid då det det är prov vecka i PG men nog är det ändå tungt. Men det är nog jag som bara är lite lat det bara i dessa  stunder som jag inte vill ha kombi då det kommer till prov som man inte behärskar. Men jag vill ju kunna finska men det är nog allt för ofta som jag önskar att språket inte fanns. Men de är då det är så otroligt svårt men jag vill ändå så gärna lära mej, eftersom jag ska söka till en finsk skola efter närvårdsavde till naprapat skolan i Kotka. Och där går ju allt på finska så klart jag vill kunna finska, jag vet nog att det finns en skola i Stockholm också men då skulle jag glömma bort all finska. Och inom vården ska mango kunna språket så attman klarar av att förklara olika sake. Och det vill jag så gärna kunna men visst nog jag har jag ju ,yrket kontakt med finskan mer andra. På StudioZ pratas det ungefär svenska och finska lika mycket + att det också pratas en del engelska där så StudioZ är nog ett helt spåkbad så ti ska du koma om du vill lär det språk😉. De är faktiskt jätte många som jag pratar med som svarar  på finska men jag svarartillbx på svenska eftersom jag vet att dom förstår vad jag säger.Men jag borde nog anstränga mej mer för att svara tillbax på finska. Okej dehär skulle inte bli ett inlägg om finskan men ändå så blev det de. Men denna vecka kommer att bli otroligt lång ingen träning ser det ut att bli  heller förens på fredag om jag förhoppnings vis kan då också, men de har funnits såna här veckor förr och nog har jag ju överlevt för det är ju bara för en kort perido men ibland känns det som att det aldrig skulle ta slut. Men vi får hoppas att ryggen får en ordentligt break denna vecka så den kommer vara bra länge länge hädanefter, så att jag snart snart kan få börja höja på benen igen. Hade så sjukt förra veckan att jag knappt kunde sova och stiga upp,  men idag var jag till kotsättaren igen och före det hade ryggen varit riktigt bra menig vár t spänt då han började ta i och sjukt tog det. Men nu känns allting riktigt bra hoppas ni andra har. En lugnare och bättre vecka än vad jag kommer att ha.
                                           

Det enda jag inte gillar att prata om

                                    Hej jag har inte uppdaterat på en tid nu har inte haft tid och ork. Denna vecka har iallafall varit superbra sällan en vecka brukar vara så bra som denna, Enda tills idag kan väl säga som så att verkligheten hann ikapp mej lite idag. Men det var inte dagen idag som jag skulle blogga om. Utan idag ska jag blogga om det enda ämne som jag är super obekväm att prata, de ämne som jag hatar då folk tar upp eller då jag hör ordet. Som påminner mej om att jag inte som andra, Det som får mej att komma ihåg att det är därför jag har så dåligt självförtroende och att det är därför jag har så otroligt svårt att tycka om mej själv. Det som jag ska prata om idag är ADHD. Jag blev diagnostiserad som 5 åring, visste inte så mycket om det då för en 5 åring förstår ju inte speciellt mycket om sånt. Men en sak förstod jag och det var att jag inte var som andra. Jag minns att från dagis tiden kände jag mej väldigt dum och längtade efter nån som skulle förstå mej. Jag gjorde inte det sakerna som var dåliga med flit nej det bara hände och så fick jag skäll. 

      Det blev bara värre och värre då jag kom upp till lågstadiet från 1-5 var det bara hemskt att vara jag. Men jag var nog ett väldigt glatt barn ändå, Men under tiden som jag var barn och ännu i denna dag känner jag det.   

                               Jag kände mej väldigt oälskad för jag gjorde ju så mycket dåliga saker så nog förstod jag att det var svårt att tycka om mej. Men sen då jag kom till högstadiet släppte det mesta med hyperaktivitet, men vissa saker lämnade väl kvar då folk pratar om ADHD så säger dom att det handlar om hyperaktivitet men det inte bara det som det handlar om för mej var det att: Känslorna var mycket mer öppna visst kunde jag kontrollera dem, men när det kom till att hålla in gråt och ilska var det svårt speciellt med gråten.För när jag blir lessen för nånting då blir jag faktiskt lessen på riktigt och ibland går det bara inte att hålla in tårarna som vill ut. Jag är inte en sån som håller in mycket för det mesta kommer väl ut för eller senare. Och det är kanske det som gör att jag skrämmer bort folk i min omgivning, men det enda jag vill är att folk ska förstå mej. Varför jag har det som jag har det, Varför jag kan vara som är ibland. 

                                Jag har alltid känt mej onormal och då menar jag ALLTID!  Ibland har jag kanske känt mej mindre onormal men för det mesta känner jag mej onormal.  När jag träffart nya människor vill jag inte att dom ska veta att jag har ADHD för det kan ju ändra deras åsikt och intryck om mej ganska fort. För jag vill ju att dom ska se mej som jag är inte min ADHD.  

 Även om jag inte skull ha ADHD skulle jag förmodligen vara lika känslosam men jag antar att det blev värre då jag hade ADHD. 

          Om nån skulle fråga mej skulle du vilja vara utan din ADHD. Så det skulle vara otroligt svårt att svara på  för min ADHD har förstört så otroligt mycket för mej tack vare att jag just har det. Tycker jag säkert finns det nån annan som tycker helt tvärtom som tycker att det var ju jag inte min diagnos som gjorde de och de och si och så. Okej det är delvis sant men mycket av det som jag gjort i hela mitt liv är mycket pågrund av just min ADHD. Den har i alla fall haft en del i det mesta. För ett tag sen läste jag på FB en jättebra förklaring om ADHD det var inte bara om dendär jävla hyperaktiviteten som alla talat om utan om hur det faktiskt kan vara för det flesta och då jag läste det började tårarna rinna för det var den bästa förklaringen som jag nånsin läst. Och för att det första som stod i texten var hur svårt det kan vara att älska en med ADHD. Det nånting som jag alltid har funderat på ända sen jag var riktigt liten finns det som faktiskt kan göra det ? för jag har så otroligt många brister och dom bristerna har förstört mycket alla har ju brister. Men ibland känns det som att jag har brister som inte går att se förbi.  Men nu då jag lägger upp denhär texten som jag delade upp på FB så jag ber er att läsa. 

Allt stämmer inte in på mej  men jag tänkte jag skulle säga vad jag tycker stämmer bäst in på mej. Det var 20 olika saker så därför sätter jag dem i sifferårning som det var i texten: 

                  Detta stämmer in på mej: 

                      4:an

                       5:an

                       8:an

                       9:an

                        10:an

                         11:an

                          12:an

                          13:on

                          14:on

                            18:on

                            20.

                                Blev ett jättelångt inlägg dethär men kanske jag har fått lite fler att förstå hur det verkligen kan vara för mej. Men idagens läge försöker jag verkligen minnas och ta vara på som är positivt: Som att nu får jag ju äntligen skratta varje dag, jag får känna mej bra, Och kanske snart får jag känna mej helt hel igen hoppas jag. Jag behöver bara nån som påminner mej ibland om att jag är faktiskt värd att vara värd nånting, för dethär är en av det svåraste sakerna som alltid tyvärr kommer att påverka mitt liv.

                            

                               It’s a fact; a person with ADD is hard to love. You never know what to say. It’s like walking through a minefield. You tiptoe around; unsure which step (or word) will be the one that sets off an explosion of emotion. It’s something you try to avoid.

People who have ADD/ADHD are suffering. Life is more difficult for them than the average person. Everything is intense and magnified. Their brilliant minds are constantly in gear creating, designing, thinking and never resting. Imagine what it would feel like to have a merry-go-round in your mind that never stops spinning.

From emotional outbursts to polar opposite extremes; ADD presents several behaviors that can be harmful to relationships. ADD is a mysterious condition of opposites and extremes. For instance, when it comes to concentration, people with ADD cannot concentrate when they are emotional or when their thoughts are distracted. However, when they are interested in a specific topic, they zone in so deep that it’s hard to pull them out of that zone. Starting a project is a challenge; but stopping it is an even bigger challenge.

True love is unconditional, but ADD presents situations that test your limits of love. Whether it’s your child, boyfriend, girlfriend, spouse or soon-to-be spouse, ADD tests every relationship. The best way to bring peace into both your lives is to learn a new mindset to deal with the emotional roller-coaster that ADD brings all-day-every-day.

Understanding what a person with ADD feels like will help you become more patient, tolerant, compassionate, and loving. Your relationships will become more enjoyable and peaceful. This is what goes on in the mind of a person with ADD/ADHD:

1. They have an active mind

The ADD brain doesn’t stop. There’s no on/off switch. There are no brakes that bring it to a halt. It is a burden that one must learn to manage.

2. They listen but don’t absorb what is being said

A person with ADD will look at you, hear your words, watch your lips move, but after the first five words their mind is on a journey. They can still hear you speak, but their thoughts are in outer space. They are thinking about how your lips are moving or how your hair is out of place.

3. They have difficulty staying on task

Instead of keeping the focus on what’s in front of them, people with ADD are staring at the colors in the painting on the wall. Like walking through a labyrinth, they start moving in one direction, but keep changing directions to find the way out.

4. They become anxious easily

As deep thinkers, they are sensitive to whatever is going on around them. Being in a noisy restaurant can sound like you are standing in the front row at a Metallica concert. A depressing news snippet can set them into end-of-the-world mode.

Want to do something to greatly improve your life? When You Start To Do These 20 Things Today, Your Life Will Be Greatly Improved

5. They can’t concentrate when they are emotional

If there is something worrisome going on, or if they are upset, a person with ADD cannot think of anything else. This makes concentration on work, conversation, and social situations almost impossible.

6. They concentrate too intensely

When the doors of their mind open, the person with ADD dives in like a scuba diver jumping into the deep ocean.

7. They have difficulty stopping a task when they are in the zone

And under the deep ocean is where they stay for hours. Even when their oxygen is running low, if they are enjoying the view, they won’t come up for air until they’re almost out of oxygen.

8. They are unable to regulate their emotions

For a person with ADD, their emotions are flying wild, out of proportion and cannot be contained. The tangled wires in their brilliant brains make thought and feelings difficult to process. They need extra time to get their systems up and running properly.

9. They have verbal outbursts

Their intense emotions are hard to regulate. Since they impulsively say whatever they think, they often say things they later regret. It’s almost impossible for them to edit their words before they release them.

10. They have social anxiety

Feeling uncomfortable knowing that they are different, people with ADD are often uncomfortable in social situations. They are afraid they will say something foolish or react inappropriately. Holding back feels safer.

11. They are deeply intuitive

For people with ADD, the surface is an invisible exterior that they penetrate. They see beyond it. This is the most enjoyable aspect of ADD. This inspirational trait is what makes creative geniuses. Inventors, artists, musicians, and writers thrive in this zone.

12. They think out of the box

Another wonderful aspect of ADD is that because they think differently, their abstract minds see solutions to problems that the concrete thinker cannot see.

13. They are impatient and fidgety

Annoyed easily, wanting things to happen immediately, and constantly playing with their phones, twirling their hair, or bouncing their leg up and down; a person with ADD needs constant motion. It’s a calming Zen activity for them.

14. They are physically sensitive

Pencils feel heavy in their hand. Fibers in fabric that most people wouldn’t feel can be itchy. Beds are bumpy. Food has textures you can’t imagine. Like The Princess and the Pea, they can feel a pea under twenty mattresses.

15. They are disorganized

Piles are their favorite method of organizing. Once a task is complete, papers related to it are placed in a pile, where they stay until the piles grow too high. That’s when the person with ADD becomes overwhelmed, frustrated, and cleans up. People with ADD have to be careful to not become hoarders. It’s hard for a person with ADD to keep things in order because their brain doesn’t function in an orderly manner.

16. They need space to pace

When talking on the phone or having a conversation, people with ADD think better when they are in motion. Movement is calming and brings clarity to their thoughts.

You maybe interested in this too: 25 Things You Must Know by the Time You Turn 30

17. They avoid tasks

Making decisions or completing tasks on time is a struggle. Not because they are lazy or irresponsible, but because their minds are full of options and possibilities. Choosing one can be problematic. It’s easy to avoid making decisions because they are over-thinkers. They obsess and dwell in the depths of their own minds.

18. They can’t remember simple tasks

Another paradoxical trait of ADD is memory. People with ADD can’t remember to pick up their clothes at the cleaners, milk at the grocery store, or appointments. On the other hand; they remember every comment, quote, and phone number they heard during the day. No matter how many post-its or calendar reminders they set; their distracted mind is always elsewhere. Visible items are easier to remember. That’s why they have fifteen windows open on their desktop.

19. They have many tasks going on at the same time

Due to the constant activity in their mind, once a task is finished, they are ready to move on to the next task without closing up the prior task. The more going on at once, the better. Multi-tasking is one of their favorite activites.

20. They are passionate about everything they do

The emotions, thoughts, words, and touch of a person with ADD is powerful. Everything is magnified. This is a blessing when channeled properly. When a person with ADD does something, they do it with their heart and soul. They give it all they’ve got. They are intense, perceptive, and deep. This quality is what makes the person with ADD so lovable.

Basically, a person with ADD/ADHD has trouble controlling their impulses. They also have many awesome qualities that you will enjoy once you understand how they think and feel. Compassion, empathy and patience will carry you through the most difficult times. It’s important to take extra care of yourself; take alone time regularly, do what you enjoy, find a support group, a therapist or a compassionate wise friend, take frequent vacations, meditate, find hobbies and your own passion. Most of all, learn how to breathe.

Some of the greatest inventors, artists, musicians, entrepreneurs, and writers had ADD/ADHD. They succeeded because they had a loved one just like you supporting them through their daily struggles. Replace your anger with compassion. Realize how they struggle to do what comes easy to you. Think of the ADD brain, as one with electrical wiring in the wrong circuits. Next time you think that they are lazy, irresponsible, disorganized, and avoiding responsibilities; try to remember how hard they have to work extra hard to achieve a simple task.

Yes, ADD/ADHD people are hard to love, but once you understand the burden they are carrying, your heart will open up. Love and compassion will take the place of anger. You will see into their sweet and good soul.

                             

             

              

Längtar till Morgondagen !

                                      Hej morgondagen ser jag så sjukt mycket fram emot ! För imorgon har vi ingen skoldag utan vi ska ut till ett ålderdoms hem, eftersom att denna vecka så är det: De äldres vecka och då får vi från YA åka ut till olika åldringshem och aktivera det äldre. Ska bli sjukt kul det blir ju lite som praktik som vi från kombi inte fick göra  som vanliga 1:an fick åka på. Så det ska bli jätte kul och det bästa är ju att det är två dagar så vi missar PG på Torsdag. Imorgon ska jag till Mariahemmet, och på Torsdag till Pedersheim. Och imorgon ska jag och gruppen jag är med börja morgonen med en kaffe på yrkes eftersom vi inte ska till Mariahemmet förrän kl 9 och bussarna kommer till 8. Igår började jag att träna och det gick nog faktiskt helt smidigt och bra, Men jag kan säga att kämpade mej hårt igenom träningspasset. För jag fick verkligen känna av att jag varit borta, vilket inte var så roligt ! Men jag tänker inte låta dehär felet i ryggen stoppa mej från att göra det som jag älskar. Och det som hjälpt mej igenom så mycket svårigheteroch är det ända som ingen kan ta ifrån mej. Så jag tänker verkligen kämpa mej tillbaka precis som jag gjorde då jag hade båda benen i oskick. Men det var så skönt att känna känslan imorse då jag klev upp och kände att det inte tog ont att stiga upp. 
Kanske var det som gjorde min dag så fruktansvärt bra ! Näe skämta ba det var nog inte bara det utan mycket annat. Har faktiskt haft en otroligt bra dag idag tänkt så mycket en liten sak kan göra <3 Önskar jag kunde skriva om er ni som gör min skoldag värt att kliva upp till och gör min dag till det bättre. Utan er skulle jag inte ha skrattat, Utan er skulle jag inte ha ett leende då jag går igenom skolan, Utan er skulle jag få bekräftat det hemska jag trodde på och som jag än tror på. Men ni  ger mej lite hopp om att jag kanske ännu orkar lite till. Ni gör det som alltid kommer att vara svårt lite lättare att gå igenom , ni hjälper till otroligt mycket fast ni inte förstår eller vet om det själva, ni vet inte att det ni gör betyder så mycket !! <3  
                        Men nu är det dags att gå och lägga sej det blir en lång och lärorik dag imorgon,  och imorgon hoppas jag att jag klarar av pumpen utan några problem för det kommer att bli den största utmaningen. Och det svåraste att kämpa sej upp tillbaka igen ! 

Rädd Att bli en Latabock

                            Hej denna vecka som gått har varit otroligt tråkig bara matte och utvecklingspsykologi, + gymnasielektioner. Och det har inte alls blivit mycket träning denna vecka, körde det bara ett core pass idag men det är ju tack vare att denna vecka har jag haft otroliga smärtor i ryggen. Trodde äntligen att disken hade fallit på plats men nej inte denna gång heller. Jag är livrädd för att bli lat att börja tycka det  skönt att ligga hemma det är ett BIG NO NO !! Och just nu känner mej halvt i o form är sjukt rädd att allt jag jobbat för nu ska ska vara förgäves! Måste hela tiden ändra på vikterna och justera. Beroende på hur mycket pass jag gått den veckan ,känns som att musklerna som jag hade förr börjar bli mindre och mindre ju mer jag vilar. Denna känsla är hemsk och det lilla självförtroendet som jag har kvar börjar att försvinna, Träningen är det ända som är det vanliga som jag har kvar det ända som har förblivit som det alltid varit. Och nu måste jag nästan börja på ruta 1 igen känns det som. Kanske nu inte riktigt på ruta 1 men nånting ditåt och det gillar jag inte !!! Jag vill att det ska vara som det förr brukade vara, varför kan inte träningen vara som den alltid varit. Varför måste den också förändras till det sämre ??Vill ju fortsätta på vägen som jag var på förr, det kommer att ta åtm 2 månader innan jag kommer att kunna lyfta det som jag gjorde förr. åtm måste jag sänka med 7kg nu på tyngsta benpasset, men utfallen är ungefär det samma. 

                                            Men imorgon ska jag igen till kot experten   så vi får hoppas att veckan därpå så kan jag börja igen åtminstone träna lika många gånger i veckan som jag gjorde förr. Så jag slipper att sitta hemma och får göra nånting som är en av det roligaste sakerna som jag vet! <3 

                               

 

Önskar att jag kunde vara helt stolt

                               
                                     Hej nu är första kombi perioden avklarad.
                   
                                    Är otroligt stolt över att jag klarat det, nåja stolt och stolt önskar jag kunde vara det så att jag verkligen kände att jag var det över mej själv. Modde fick jag underkänt i men det provet gick dåligt för hela klassen vi klarade oss alla med godkänt och (i vår (klass är vi 9st). Alla utom jag, för jag var 1 poäng från godkänt fy fan ! Jag som alltid tyckt om modde och har haft 8 i högstadiet kommer nu att ha 5.BESVIKEN säger jag bara och engelska skrevs denna vecka på tisdag och vi fick ut provet idag och jag fick 6 1/2. 6 1/2  kan inte säga mer än att jag är verkligen besviken engelska som är ett av mina favorit ämnen. Jag som alltid brukar vara duktig på det, och jag pratar ju engelska varje dag och jag skulle så gärna vilja ha en 8:a i engelska. Men jag får hoppas att alla läxförhör där jag fått mycket 9 och en del  8 kommer att rädda mej från att få 6 i engelska. Jag försöker att tänka så att i PG är det högre krav än vad det var i högstadiet men ändå man vill ju forsätta med samma betyg som man hade tidigare. Försöker också att inte ha så mycket krav på mej själv för det hade jag lovat mej själv då jag tog kombi. Eftersom att jag kom in på det jag velat komma in på. Så skulle kraven sänkas och jag skulle bra vara nöjd med en 8  i engelska och 7 i modde. Men kraven kommer tillbax för hur kul är det att säga: Ja jag fick nästan underkänt i modde kursen jag eller till dem som faktiskt förväntat sej att man ska ha fått en 8 i engelska för att man är ju så bra på att prata och hålla diskussioner på engelska. Men prov i PG är en helt annan sak än att prata, 

        För jag vill ju bara visa att jag också kan läsa, jag är inte dum, jag har faktiskt smarta sidor också fast jag inte är så duktig i skolan på många fronter. Men såhär är det med mej: 

När jag är duktigt på nånting och känner att dehär kan jag faktiskt, så då går jag in för det så otroligt mycket och vill så gärna prestera som: BÄST !! Men det går inte alltid men jag vill så gärna för jag är inte bra på många saker det är jag verkligen inte och jag önskar att jag var duktig i skolan så att jag kunde vara helt nöjd med med själv. Och det som jag är duktig på blir oftast till en tävling för mej, för jag kan ärligt bara räkna upp några saker som jag är riktigt bra på: Träna hårt (Stark för att vara så liten som jag är), Sjunga, och prata engelska, 
                               Men ni ska inte tro att jag valde kombi för att visa folk som inte tror jag skulle klara det. Att jag kan faktiskt göra det,  en del av den anledningen var väl att  jag valde kombi. 
Men största anledningen var nog för att jag ska söka in till Fysioterapeut eller naprapat och och många från gymnasiet brukar söka dit och om de skulle visa sej att man skulle komma längre om man har studentexamen så har jag ju det. 
  Men nu har jag klarat än period i PG  men nu får vi se om jag kommer att klara A finskan som vi läser men vi får skriva B finska studenten. Och finska ska jag redan nästa år på våren skriva studenten så nu kommer nog kombi studierna på allvar. 
Och nästa vecka I YA kommer det att vara fruktansvärt tomt då alla från vanliga 1:an far på praktik och många andra far på praktik kommer faktiskt sakna vanliga 1:an ganska mycket för det blir ju så tomt  bara vi i kombi lämnar kvar. Det tar ännu lääänge innan vi i kombi far på praktik det blir först efter sportlovet. Och annan sak som inte heller är kul är att ryggen igen börjat krångla igen, jävla rygg just som han hade fått kotorna på plats nu får jag åka igen på måndag men jag får ju vara stolt över att jag fått godkänt ialla gymnasie ämen iallafall,  så idag är det en lite sorglig dag på många sätt.
                                

                                              

Hoppas dehär nångång kommer fram till mej också för mej är detta äkta lycka<3 

                                 

                                                     

När livet blev lite lättare

Hej sitter och skriver med trötta ögon efter ett underbart tutor läger. 
Under veckorna som gått, så kan jag säga att livet blivit lite lättare att leva av många orsaker. Finns mycket kvar än att kämpa med, men nu kan jag faktiskt ibland känna mej glad. Eller känna idag är en bättre dag försöker se dom små positiva sakerna fast de minsann inte är lätt  men jag hoppas att  det kommer komma mer positiva  och bra saker framöver. Jag försöker vara med så gott jag och inte ta allt för stor plats, men ska berätta om tutorlägret  som blev det roligaste och bästa som jag nånsin varit med om på lääänge !! Det var så otroligt roligt jag har inte skrattat och känt mej så lycklig på länge länge länge. ÅH vad jag saknat känslan av gemenskap och att ha roligt med andra och känna att jag får vara med. Jag har saknat skrattet man brukade ha med andra så att man får sjukt i magen och och känner att snart så dör man av skratt. Jag hade faktiskt varit rejält taggad för tutorlägret för en längre tid, och hade hoppats på att det skulle bli roligt som tur så blev det de. På Torsdagen då vi skulle åka skulle bussen från skolan gå klockan 9 på morronen, och jag hade ju tänkt ta 9 bussen till skolan för att slippa köra dit men det blev snabbt ändrade planer då en tjej från klassen ringde och sa att hon missat bussen. Och jag hade ju varit så där halvt osäker när 9 bussen skulle komma men tippade att den skulle komma 8:45 men då fick jag ju veta av flickan i min klass att jag hade ju också missat den. Varken jag eller flickan hade nån som kunde köra oss så vi kom fram till att jag skulle komma efter henne, och sen skulle vi köra till YA!  Och det var ont om tid men vi hann precis innan bussen skulle åka, sen kom vi fram till Vasa Överhanksmo och först skulle vi packa upp och fixa till rummen. Det var nog ett riktigt mysigt place som vi sov på och oj vad stora rum vi hade. 
Sen blev det mat och vi åt nästan hela tiden ;). Sen blev det program och vi blev indelade i grupper efter programmet blev det fritid och mellanmål. Mycket tid spenderades i rummet med mycket skratt, sen blev det program igen och har nog inte skrattat så mycket som jag gjorde då. Efter det hade vi middag och lång fritid tills programmen igen började klockan 8. Och jag måste säga att vi hade det verkligen mysigt. Och innan kvällen började så for jag med på en oväntad springtur, och jag som hade sagt att jag inte skulle simma så gjorde det iallafall. 
Sen blev det läggdags och dom hade ju sagt att det skulle vara tyst klockan 23, men det hade vi ju redan vetat att det skulle ju absolut inte funka! I vårt rum pratades det skrattades det och sjöngs tills lite över halv 1 på natten. Sen somnade vi nog relativt snabbt tills vi blev väckta klockan 5 på morronen av tutorerna som sa att nån var borta (vilket antagligen inte var sant) 
  Och dom sa att vi måste upp och samlas i korridorerna och alla var ju sjukt trötta vissa hade ju just somnat och i vårt rum hade vi sovit i 4 1/2 timme men sen fick vi nog snabbt gå och sova igen. Tills vi blev väckta igen och då hade det stått i pappret att vi skulle bli väckta klockan 8:15  men nee långt före det blev vi väckta och då skulle vi söka efter några dementa människor som så klart spelades av lärarna. Sen blev det morron mål och hemfärd hela  bussresan var nog väldigt tyst för alla var sjukt trötta. Då jag kom hem var jag ju sjukt trött och huset var tomt eftersom mamma&pappa var i Helsingfors,somnade och sov i tre timmar sen vaknade jag av att jag var hungrig och gjorde en vända till Subway. Och efter att jag skrivit detta inlägg ska packa på nytt för inatt ska jag sova borta igen. Men lägret var det roligaste jag varit med om på länge det gav mej mycket, och jag är jätteglad att vi for på tutorläger efter att vi gått i skolan i en månad för nu var man lite tryggare i sej själv och det var roligare för man var inte lika rädd att ta kontakt med andra och det var mycket roligare för man kände ju varann mycket bättre jag hoppas att dom fortsätter med att ha tutorläger på dehär sätter för det är mycket bättre ha det efter att alla har gått i skolan i över en månad än att åka med samma. Och jag hoppas att det kommer fler lyckliga stunder och tider som dehär fört med sej så jag säger TACK !! till allt och alla som gjorde dehär bra för jag behövde detta verkligen för dehär gav mej lite ljus och hopp om att d
det kanske inte blir så hemskt som jag trodde men vägen är ännu lång men med lite hjälp från olika människor hoppas jag att det ska gå att ta sej igenom. 
                                 
                                     

                                  En bild från tutorlägret jag är den med röda tränings byxor och beige jacka. 

I Wish I Had Been There

                   

                              Hej hela veckan förutom Fredag var dålig, allt på grund av att ryggen var som den var och att inte få träna en av få saker som kan göra mej glad just nu. Denna helg var det ju också Juthbacka önskar så att jag också hade kunnat vara där. Är ju ett av mina favorit evenemang att fara på. Men i år for jag inte dit nej  jag satt hemma istället. Men nu börjar ryggen sakta men säkert bli bättre så jag får väl börja träna försiktigt nu men jag kan ju glömma att jag får ha samma vikt på benen som jag har haft nu så nu får jag väl träna i två veckors tid med 20kilo he var fö lätt he.

Önskar just mej bort härifrån vill ha miljöombyte fast jag just har börjat ny skola och så vidare. Så vill jag bort härifrån långt bort..... 

Bort från alla krav bort från sorgen, bort från allt som gör så fruktansvärt ont, Bort från väggarna i rummet, Bort från tårarna som kommer när som helst och var som helst fast man försöker att hålla dom inne. Jag känner mej så svag och är så svag just nu  för nu har kraften tagit slut jag orkar inte mer det är för mycket ! Jag har glömt hur det känns att vara glad glömt bort hur lycka känns. Minns ärligt talat inte när jag var riktigt glad senast, när jag är i skolan försöker jag bete mej så vuxet som möjligt, när jag kommer hem är jag som ett litet barn gråter och har mej och vågar inte se på världen som plockar isär mej. Jag är inte den typen  av person som vill sitta hemma jag vill vara ute och ha roligt skapa minnen vara ung och galen med nån. Inte sitta hemma men bakom denna väggarna här hemma är jag bara tvungen att gå igenom det. Jag är inte den jag var förr jag som hade som så lätt förr att prata med människor förr så det har nästan försvunnit. Jag är inte jag mer har blivit blyg har blivit nån som är nån helt annan.

                      Fan nu skiter jag i allt varför ska jag stanna kvar? Det ända jag får är en massa värdelösa svar ni säger ja det kommer att ordna sej det kommer att blir bra.  
Varför ljuger du för mej har du kollat på min själ du vet hur mycket skit ja det innebär i mitt innersta rum finns bara djupa sår tiden läker ingenting det har gått flera år. 
Men jag orkar inte längre ser ni inte att jag lider? snälla ta mej härifrån bort från denna värld till en plats där allt blir bra. Går under varje dag då jag försöker att vara glad. Bara känna en känsla av lycka igen bara kunna vara glad och skratta igen det fanns en tid då jag älskade mitt liv. Men nu är inget sej likt. Jag duger aldrig till nånting vad jag än gör. Det känns som allt som händer är bara mitt fel, Det är hemskt att må såhär finns inget man kan göra fortsätt bara att kämpa är det ända man får höra. Det är svårt att vara stark och hålla modet, Vill åka till himlen och stanna där för alltid vill aldrig komma tillbax till denna Fucked up tid. 

                             

Varför just nu...

                                  Hej skolan har väl gått relativt bra mycket att läsa men då man inte har mycket att göra på fritiden så går ju det åt att läsa. Men idag var inte en speciellt bra dag för på morronen på första rasten satte jag mej i soffan, och drog upp knä mot magen och plötsligt så kände jag bara hur det knäckte till i ryggen. Och det gjorde så ont att jag inte kunde stå, Jag gick till hälsosystern och hon sa att det kunde vara en nerv som kunde vara i kläm. Jag ringde mamma och hon kollade när Fysio Forum hade akuta tider,  efter maten ringde mamma igen och det visade sej att dom hade akuta tider mellan 11&12 så då ´åkte vi dit, tiden gick såå långsamt där och jag hade ingen telefon att vara på så då gick ju tiden ännu långsammare. Men till sist var det min tur och det visade sej att det var en diskutbuktning alltså: En  nerv som blir tryckt av disken som finns i ryggen felet sitter långt ner i ryggen och sitter mellan kotorna L4 och L5. Så jag fick en tid till Torsdagen och så skulle vi göra mer åt de, men jag får inte sitta mycket bara stå och så måste jag töja på ryggen en gång i timmen. Och detta betyder ju att träningen uteblir för denna vecka och jag som just börjat komma igång som förr och ökat på vikter och allt. Och nu så måste jag ju gå ner i vikterna som jag håller på med just nu åtminstone det som gäller benböj och rygg. 
FAN !!! 
Träningen är mitt allt och  hur ska jag orka då jag inte får träna utan ska stanna hemma, Och fram för allt vad ska göra då läxorna är gjorda ?? Jag har ju inget att göra, visst kan jag se på  tusen avsnitt av 24 men helst inte det är en sak som jag bara gör på helgen då jag absolut inte 
har så mycket annat alternativ.  Varför måste det hända just nu?! Nu då jag behöver träningen som mest för att få känna att det finns nån mening med livet.  Allt bara försvinner precis ALLT jag får inte ha nånting  ska bara sitta inne och vara lessen det är tydligen meningen.

                         Och helgen spenderades med en stor påse godis och 24 maraton önskade att jag gjort nåt annat börjar ju snart att känna mej som en nörd. Men jag hittar aldrig på nåt roligt inget är roligt mer allt är bara tråkigt men jag försöker att hitta det roliga, så att man orkar med livet. som t.e.x träningen om det gått jättebra för en, eller att få träffa folk man sällan träffar,men det är så mycket som fattas just nu för mej. 
                                     

The D -DAY Tomorrow

                                     Hej imorgon är det THE D-DAY dagen då jag börjar YA- Närvårdar, den dagen längtade jag förr till och räknade bara ner dagarna tills jag skulle få börja. Nu är det inte alls så längre .... nu skulle jag bara vilja slippa denhär dagen, och bara dra täcket över huvudet igen.  Imorgon då jag sätter mej på mopon och kör iväg skulle det verkligen inte göra mej nåt om jag körde av vägen eller nånting annat som skulle hindra mej från att uppleva att gå in och möta människor, även fast jag inte känner nån så är jag ändå rädd för dem och jag är rädd för vad dom ska tycka om mej. Tänk om dom tycker att jag är helt Out of My Mind ?? Det känns som att då jag öppnar dörren till YA imorgon så kommer jag att dö på nåt sätt  bara falla ihop för att jag är så otroligt rädd om rädsla och ångest kunde döda så skulle jag antagligen dö just imorgon. Den personen som är jag som kommer att kliva igenom dörren imorgon till YA är en: Trasig, Rädd, En människa som faktiskt var glad en gång och uppskattade livet och älskade att träffa människor. Nu är hon bara otroligt trasig för att hela hennes värld försvann plötsligt allt som var tryggt försvann. Det fanns också en tid då jag faktiskt var stolt över mej själv, för att jag var mej själv och struntade i vad andra tyckte om hur jag var för jag mådde ju som allra bäst då jag var mej själv. Nu  är jag inte så säker mer på att jag är en bra person för jag tycker bara att allt jag gör så gör jag fel. Jag bara skadar och om jag fick välja nu skulle jag bara vilja återgå till mitt dagisjobb. Där fick jag känna att gjorde nytta och att jag faktiskt var värdefull för nån, barnen tyckte att gjorde mycket för dem då jag hjälpte dem med att klippa mönster, då jag lekte med dem, Då jag berömde dem för att dom var bra som dom var. Men om barnen bara visste vad dom gjorde för mej dom gav så mycket så otroligt mycket mer än vad jag gjorde för dem. 
                      Men imorgon går jag in utan förväntningar för jag skadar bara mej själv om jag har höga förhoppningar så därför tänker jag inte ha några förhoppningar för då slipper jag besvikelse. Jag får sitta ensam och äta min mat. Skillnaden på OX och YA är inte så stor ändå jag skulle hellre gå tillbax till OX och äta själv där än att själv där jag ska äta imorgon. Snälla låt allt bara gå över så snabbt och fort som möjligt jag klarar inte av det så länge orkar inte.Men nu ska jag säga godnatt och försöka ta mej igenom denhär jobbiga natten nu ska jag bara låta tårarna rulla ner så dom inte behöver komma imorgon i matsalen så att alla får se. 

                                     
                       

Därför Står Bloggen Tom

                                   Hej vet att jag bara gjort ett inlägg på hela juli och det finns fler anledningar varför jag inte bloggat. 
För det första så har jag mått otroligt dåligt, och det har jag faktiskt gjort hela sommaren. Denna sommar har inte alls varit speciellt bra det som varit roligast har varit att jobba, för att man slipper tänka på allt som är dåligt, och alla dessa tankar som alltid kommer då man ska gå och lägga sej. Jag har inte heller gjort mycket intressant på sommaren, därför har  också  bloggen stått tom jag har inte haft nåt bra att skriva om. Man skriver ju inte heller gärna inlägg hela tiden som bara är deprimerande, och det har ju inte alls kommit ut på bloggen att jag mått dåligt men nu tycker jag på ett sätt att jag är skyldig till att berätta varför bloggen stått så tom och att den kommer antagligen att stå ganska tom under hela hösten men jag låter den iallafall stå kvar tills det kommer bättre tider. För just nu kämpar jag för att jag ska klara av den dagen då jag ska börja på YA , jag är 


livrädd att börja där för under hela sommaren har jag också under tiden blivit rädd för människor. Så har det varit hela sommaren jag har inte alls vågat mej ut på stan eller nånting annat som får mej att träffa folk. Jag tänker inte berätta detaljer till varför jag mår så dåligt, så det onödigt att fråga det i nån kommentar. Men så mycket kan jag säga att under hela sommaren har jag känt mej otroligt ensam om hur jag känner och hur jag har det har inte alls varit den jag brukar vara. Och en av mina värsta mardrömmar håller på att besannas depressionen  är inte långt borta nu. Och jag tycker inte alls om uttrycket Life is What you make it. Så är det inte alls i alla lägen ibland är det väldigt svårt att göra det bra om allt är bra försvinner. 
Men det var allt  får se när det kommer att dyka upp nya inlägg för jag är säker på att ni inte orkar höra snyft historier hela tiden. Men livet för mej är tungt just nu, allt det roliga har försvunnit jag minns inte sist när jag hade det riktigt roligt det var nog väldigt länge sen. Och för mej känns livet inte alls mer värt att leva min livslust är väldigt liten just nu. Orken är slut jag fick må bra i ett år och jag trodde verkligen att allt det hemska hade fått sej ett slut men nej det hade det inte och orken till att ta sej igenom nåt mera tungt är väldigt liten. JAG ORKAR INTE MERA !!!! Skriker det inombords och jag vill inte alla börja i skolan jag vill inte göra nånting jag är livrädd för att göra. Det känns just nu som att jag bara förstör för alla och är världens elakaste människa jag kan inte göra nåt som är bra.
          

                                     

                              

How do I live Without You ??

                     Hej har ju Inte bloggat på en lång stund men har haft mycket att göra har jobbat och jobbat. Men nu har jag en liten stund över innan jag ska bege mej till Strandis från 13-17, på fredag var det sista jobbdagen för mej på dagis och jag var så otroligt lessen !! :( Det har varit 2 underbara veckor på Västermalm hur ska jag kunna klara mej utan alla underbara arbetskamrater och alla underbara barn?! Att komma till ett ställe där man känner att man verkligen får vara som man är och får känna att om man inte vet nånting så behöver man inte vara rädd att fråga. Ett sånt ställe vill man inte lämna jag har lärt mej så otroligt mycket på 4 veckor jag har också fått lära mej mer finska, och barnen har också lärt mej mycket och har gett mej så mycket !! Bland barnen fick jag känna att jag behövdes och det är också tack vare barnen som jag lärt mej finska eftersom barn bryr sej inte om det blir fel dom är bara glada om man pratar med dem. Dessa underbara arbetskamrater det finns inte ord som kan beskriva hur glad jag är att jag fått arbeta med just dem, jag skulle kunna göra en lång lista för att beskriva hur underbara alla är. 

Och arbetskamrater som bryr sej som frågar hur det är och alla dessa underbara diskussioner runt kaffebordet kommer jag aldrig att glömma! Och vi har ju också haft det otroligt roligt men det är också så vi har tagit oss genom dagarna. Nu vet jag inte hur jag ska klara mej utan dessa arbetskamrater och alla underbara barn som också lärt mej mycket speciellt om hur viktigt det är att alla får vara sej själva och att alla ska få beröm för de  dom är bra på. Och jag vet att dom flesta barn kommer att glömma mej men jag kommer aldrig glömma dem. Och nu har jag också hittat en grej som får mej att släppa allt, och det är att jobba jag har alltid sagt att fast jag gör nånting annat så kan jag bara inte släppa vissa saker, även fast jag tränar som får mej att glömma bort det mesta så får inte mej att släpppa det jag absolut inte vill tänka på. Men då jag jobbar då försvinner allt då är det som att vara i en annan värld allt som försvinner då. 

                              Och nu vet jag inte hur jag ska klara mej utan mitt underbara jobb på dagis ??! Denna vecka har jag jobbat hela veckan vardagarna  på dagis och hela helgen på Strandis. Fast idag har jag lite kortare arbetsdag bara 5h arbetsdag på Fredag då jag kom till Villan var jag helt slut för då hade jag arbetat 14h  allt som allt. Jag antar att jag blivit en arbetsnarkoman jag villa bara jobba, jobba, jobba, och träna, träna, träna,
 Efter jobbet idag blir det träning på Studion och vi ska träna för det som jag längtat efter så länge nämligen för uppträdandet på Jeppis dagarna som är på Fredag kl 6 så tid ska ni komma !!. 

                                       Inget stort fan Av Peter Jöback men den här låten är så otroligt bra ! Så otroligt fin 
                                

                 

Första Veckan på Jobbet&Midsommar

                   Hej har ju inte bloggat på en vecka nu men har inte heller haft något intressant att blogga om heller. Mina dagar är inte så intressanta heller för tillfället, stiger upp kl 7 morgonen och åker till jobbet  kommer hem lite över halv 4 , och sen blir det träning så mina veckor är verkligen inte intressanta så då blir det ju till att det inte blir så mycket bloggande mer än en eller två gånger i veckan. 

 Men ska berätta om hur första veckan på jobbet har varit: Det har nog varit riktigt bra hade ju så sett fram emot att få jobba på dagis,  första dagen for jag upp och körde iväg till Västermalm men så visade det sej att jag skulle vara på Vestersundsby så nästa dag var det bara att åka till Vestersundsby istället. Men jag måste säga att jag trivs otroligt bra på dagiset och det är så underbart få vara på dagis igen, och jag har ännu tre veckor kvar men på Vestersundsby är det sista veckan se blir det Västermalm dom sista två veckorna. 
Ni som undrar om jag kom på Närvårdar YA så Jaa jag KOM IN !! :)  Och kombin som ingen riktigt visste var den skulle vara så det visade sej att den kommer vara på det vanliga stället alltså PG men det skulle faktiskt ha varit roligt att få gå på JG eller Campus allegro men nu blev det som det blev. Midsommaren som också varit så firade jag för första gången på ett annat ställe än i Nykabi år bestämdes det att jag skulle fira med Anton och hans familj och det gick nog också riktigt bra roligt att äntligen få bestämma själv var man skulle fira detta år. 

      En av sommarens få höjdpunkter som kom men tror dom flesta höjdpunkterna kom nu i Juni och snart börjar ju Juli och där har jag nog inget speciellt inprickat förutom en släktträff och teaterbesök. 
 Så det var det och idag blir det träning som vanligt. 
Skulle också behöva göra en ny Header till bloggen och ta en ny profilbild till FB men har inte orkat göra det tycker inte precis att jag har haft nån inspiration eller kreativitet på hela Juni så därför har det inte blivit av. Men ha en fortsatt bra vecka alla !