Hej hela veckan förutom Fredag var dålig, allt på grund av att ryggen var som den var och att inte få träna en av få saker som kan göra mej glad just nu. Denna helg var det ju också Juthbacka önskar så att jag också hade kunnat vara där. Är ju ett av mina favorit evenemang att fara på. Men i år for jag inte dit nej jag satt hemma istället. Men nu börjar ryggen sakta men säkert bli bättre så jag får väl börja träna försiktigt nu men jag kan ju glömma att jag får ha samma vikt på benen som jag har haft nu så nu får jag väl träna i två veckors tid med 20kilo he var fö lätt he.
Önskar just mej bort härifrån vill ha miljöombyte fast jag just har börjat ny skola och så vidare. Så vill jag bort härifrån långt bort..... Bort från alla krav bort från sorgen, bort från allt som gör så fruktansvärt ont, Bort från väggarna i rummet, Bort från tårarna som kommer när som helst och var som helst fast man försöker att hålla dom inne. Jag känner mej så svag och är så svag just nu för nu har kraften tagit slut jag orkar inte mer det är för mycket ! Jag har glömt hur det känns att vara glad glömt bort hur lycka känns. Minns ärligt talat inte när jag var riktigt glad senast, när jag är i skolan försöker jag bete mej så vuxet som möjligt, när jag kommer hem är jag som ett litet barn gråter och har mej och vågar inte se på världen som plockar isär mej. Jag är inte den typen av person som vill sitta hemma jag vill vara ute och ha roligt skapa minnen vara ung och galen med nån. Inte sitta hemma men bakom denna väggarna här hemma är jag bara tvungen att gå igenom det. Jag är inte den jag var förr jag som hade som så lätt förr att prata med människor förr så det har nästan försvunnit. Jag är inte jag mer har blivit blyg har blivit nån som är nån helt annan. Fan nu skiter jag i allt varför ska jag stanna kvar? Det ända jag får är en massa värdelösa svar ni säger ja det kommer att ordna sej det kommer att blir bra. Varför ljuger du för mej har du kollat på min själ du vet hur mycket skit ja det innebär i mitt innersta rum finns bara djupa sår tiden läker ingenting det har gått flera år. Men jag orkar inte längre ser ni inte att jag lider? snälla ta mej härifrån bort från denna värld till en plats där allt blir bra. Går under varje dag då jag försöker att vara glad. Bara känna en känsla av lycka igen bara kunna vara glad och skratta igen det fanns en tid då jag älskade mitt liv. Men nu är inget sej likt. Jag duger aldrig till nånting vad jag än gör. Det känns som allt som händer är bara mitt fel, Det är hemskt att må såhär finns inget man kan göra fortsätt bara att kämpa är det ända man får höra. Det är svårt att vara stark och hålla modet, Vill åka till himlen och stanna där för alltid vill aldrig komma tillbax till denna Fucked up tid.
Hej skolan har väl gått relativt bra mycket att läsa men då man inte har mycket att göra på fritiden så går ju det åt att läsa. Men idag var inte en speciellt bra dag för på morronen på första rasten satte jag mej i soffan, och drog upp knä mot magen och plötsligt så kände jag bara hur det knäckte till i ryggen. Och det gjorde så ont att jag inte kunde stå, Jag gick till hälsosystern och hon sa att det kunde vara en nerv som kunde vara i kläm. Jag ringde mamma och hon kollade när Fysio Forum hade akuta tider, efter maten ringde mamma igen och det visade sej att dom hade akuta tider mellan 11&12 så då ´åkte vi dit, tiden gick såå långsamt där och jag hade ingen telefon att vara på så då gick ju tiden ännu långsammare. Men till sist var det min tur och det visade sej att det var en diskutbuktning alltså: En nerv som blir tryckt av disken som finns i ryggen felet sitter långt ner i ryggen och sitter mellan kotorna L4 och L5. Så jag fick en tid till Torsdagen och så skulle vi göra mer åt de, men jag får inte sitta mycket bara stå och så måste jag töja på ryggen en gång i timmen. Och detta betyder ju att träningen uteblir för denna vecka och jag som just börjat komma igång som förr och ökat på vikter och allt. Och nu så måste jag ju gå ner i vikterna som jag håller på med just nu åtminstone det som gäller benböj och rygg. FAN !!! Träningen är mitt allt och hur ska jag orka då jag inte får träna utan ska stanna hemma, Och fram för allt vad ska göra då läxorna är gjorda ?? Jag har ju inget att göra, visst kan jag se på tusen avsnitt av 24 men helst inte det är en sak som jag bara gör på helgen då jag absolut inte har så mycket annat alternativ. Varför måste det hända just nu?! Nu då jag behöver träningen som mest för att få känna att det finns nån mening med livet. Allt bara försvinner precis ALLT jag får inte ha nånting ska bara sitta inne och vara lessen det är tydligen meningen. Och helgen spenderades med en stor påse godis och 24 maraton önskade att jag gjort nåt annat börjar ju snart att känna mej som en nörd. Men jag hittar aldrig på nåt roligt inget är roligt mer allt är bara tråkigt men jag försöker att hitta det roliga, så att man orkar med livet. som t.e.x träningen om det gått jättebra för en, eller att få träffa folk man sällan träffar,men det är så mycket som fattas just nu för mej.
Hej imorgon är det THE D-DAY dagen då jag börjar YA- Närvårdar, den dagen längtade jag förr till och räknade bara ner dagarna tills jag skulle få börja. Nu är det inte alls så längre .... nu skulle jag bara vilja slippa denhär dagen, och bara dra täcket över huvudet igen. Imorgon då jag sätter mej på mopon och kör iväg skulle det verkligen inte göra mej nåt om jag körde av vägen eller nånting annat som skulle hindra mej från att uppleva att gå in och möta människor, även fast jag inte känner nån så är jag ändå rädd för dem och jag är rädd för vad dom ska tycka om mej. Tänk om dom tycker att jag är helt Out of My Mind ?? Det känns som att då jag öppnar dörren till YA imorgon så kommer jag att dö på nåt sätt bara falla ihop för att jag är så otroligt rädd om rädsla och ångest kunde döda så skulle jag antagligen dö just imorgon. Den personen som är jag som kommer att kliva igenom dörren imorgon till YA är en: Trasig, Rädd, En människa som faktiskt var glad en gång och uppskattade livet och älskade att träffa människor. Nu är hon bara otroligt trasig för att hela hennes värld försvann plötsligt allt som var tryggt försvann. Det fanns också en tid då jag faktiskt var stolt över mej själv, för att jag var mej själv och struntade i vad andra tyckte om hur jag var för jag mådde ju som allra bäst då jag var mej själv. Nu är jag inte så säker mer på att jag är en bra person för jag tycker bara att allt jag gör så gör jag fel. Jag bara skadar och om jag fick välja nu skulle jag bara vilja återgå till mitt dagisjobb. Där fick jag känna att gjorde nytta och att jag faktiskt var värdefull för nån, barnen tyckte att gjorde mycket för dem då jag hjälpte dem med att klippa mönster, då jag lekte med dem, Då jag berömde dem för att dom var bra som dom var. Men om barnen bara visste vad dom gjorde för mej dom gav så mycket så otroligt mycket mer än vad jag gjorde för dem. Men imorgon går jag in utan förväntningar för jag skadar bara mej själv om jag har höga förhoppningar så därför tänker jag inte ha några förhoppningar för då slipper jag besvikelse. Jag får sitta ensam och äta min mat. Skillnaden på OX och YA är inte så stor ändå jag skulle hellre gå tillbax till OX och äta själv där än att själv där jag ska äta imorgon. Snälla låt allt bara gå över så snabbt och fort som möjligt jag klarar inte av det så länge orkar inte.Men nu ska jag säga godnatt och försöka ta mej igenom denhär jobbiga natten nu ska jag bara låta tårarna rulla ner så dom inte behöver komma imorgon i matsalen så att alla får se.
Hej vet att jag bara gjort ett inlägg på hela juli och det finns fler anledningar varför jag inte bloggat. För det första så har jag mått otroligt dåligt, och det har jag faktiskt gjort hela sommaren. Denna sommar har inte alls varit speciellt bra det som varit roligast har varit att jobba, för att man slipper tänka på allt som är dåligt, och alla dessa tankar som alltid kommer då man ska gå och lägga sej. Jag har inte heller gjort mycket intressant på sommaren, därför har också bloggen stått tom jag har inte haft nåt bra att skriva om. Man skriver ju inte heller gärna inlägg hela tiden som bara är deprimerande, och det har ju inte alls kommit ut på bloggen att jag mått dåligt men nu tycker jag på ett sätt att jag är skyldig till att berätta varför bloggen stått så tom och att den kommer antagligen att stå ganska tom under hela hösten men jag låter den iallafall stå kvar tills det kommer bättre tider. För just nu kämpar jag för att jag ska klara av den dagen då jag ska börja på YA , jag är livrädd att börja där för under hela sommaren har jag också under tiden blivit rädd för människor. Så har det varit hela sommaren jag har inte alls vågat mej ut på stan eller nånting annat som får mej att träffa folk. Jag tänker inte berätta detaljer till varför jag mår så dåligt, så det onödigt att fråga det i nån kommentar. Men så mycket kan jag säga att under hela sommaren har jag känt mej otroligt ensam om hur jag känner och hur jag har det har inte alls varit den jag brukar vara. Och en av mina värsta mardrömmar håller på att besannas depressionen är inte långt borta nu. Och jag tycker inte alls om uttrycket Life is What you make it. Så är det inte alls i alla lägen ibland är det väldigt svårt att göra det bra om allt är bra försvinner. Men det var allt får se när det kommer att dyka upp nya inlägg för jag är säker på att ni inte orkar höra snyft historier hela tiden. Men livet för mej är tungt just nu, allt det roliga har försvunnit jag minns inte sist när jag hade det riktigt roligt det var nog väldigt länge sen. Och för mej känns livet inte alls mer värt att leva min livslust är väldigt liten just nu. Orken är slut jag fick må bra i ett år och jag trodde verkligen att allt det hemska hade fått sej ett slut men nej det hade det inte och orken till att ta sej igenom nåt mera tungt är väldigt liten. JAG ORKAR INTE MERA !!!! Skriker det inombords och jag vill inte alla börja i skolan jag vill inte göra nånting jag är livrädd för att göra. Det känns just nu som att jag bara förstör för alla och är världens elakaste människa jag kan inte göra nåt som är bra.
.jpg)
