The D -DAY Tomorrow

                                     Hej imorgon är det THE D-DAY dagen då jag börjar YA- Närvårdar, den dagen längtade jag förr till och räknade bara ner dagarna tills jag skulle få börja. Nu är det inte alls så längre .... nu skulle jag bara vilja slippa denhär dagen, och bara dra täcket över huvudet igen.  Imorgon då jag sätter mej på mopon och kör iväg skulle det verkligen inte göra mej nåt om jag körde av vägen eller nånting annat som skulle hindra mej från att uppleva att gå in och möta människor, även fast jag inte känner nån så är jag ändå rädd för dem och jag är rädd för vad dom ska tycka om mej. Tänk om dom tycker att jag är helt Out of My Mind ?? Det känns som att då jag öppnar dörren till YA imorgon så kommer jag att dö på nåt sätt  bara falla ihop för att jag är så otroligt rädd om rädsla och ångest kunde döda så skulle jag antagligen dö just imorgon. Den personen som är jag som kommer att kliva igenom dörren imorgon till YA är en: Trasig, Rädd, En människa som faktiskt var glad en gång och uppskattade livet och älskade att träffa människor. Nu är hon bara otroligt trasig för att hela hennes värld försvann plötsligt allt som var tryggt försvann. Det fanns också en tid då jag faktiskt var stolt över mej själv, för att jag var mej själv och struntade i vad andra tyckte om hur jag var för jag mådde ju som allra bäst då jag var mej själv. Nu  är jag inte så säker mer på att jag är en bra person för jag tycker bara att allt jag gör så gör jag fel. Jag bara skadar och om jag fick välja nu skulle jag bara vilja återgå till mitt dagisjobb. Där fick jag känna att gjorde nytta och att jag faktiskt var värdefull för nån, barnen tyckte att gjorde mycket för dem då jag hjälpte dem med att klippa mönster, då jag lekte med dem, Då jag berömde dem för att dom var bra som dom var. Men om barnen bara visste vad dom gjorde för mej dom gav så mycket så otroligt mycket mer än vad jag gjorde för dem. 
                      Men imorgon går jag in utan förväntningar för jag skadar bara mej själv om jag har höga förhoppningar så därför tänker jag inte ha några förhoppningar för då slipper jag besvikelse. Jag får sitta ensam och äta min mat. Skillnaden på OX och YA är inte så stor ändå jag skulle hellre gå tillbax till OX och äta själv där än att själv där jag ska äta imorgon. Snälla låt allt bara gå över så snabbt och fort som möjligt jag klarar inte av det så länge orkar inte.Men nu ska jag säga godnatt och försöka ta mej igenom denhär jobbiga natten nu ska jag bara låta tårarna rulla ner så dom inte behöver komma imorgon i matsalen så att alla får se.