Hej hela veckan förutom Fredag var dålig, allt på grund av att ryggen var som den var och att inte få träna en av få saker som kan göra mej glad just nu. Denna helg var det ju också Juthbacka önskar så att jag också hade kunnat vara där. Är ju ett av mina favorit evenemang att fara på. Men i år for jag inte dit nej jag satt hemma istället. Men nu börjar ryggen sakta men säkert bli bättre så jag får väl börja träna försiktigt nu men jag kan ju glömma att jag får ha samma vikt på benen som jag har haft nu så nu får jag väl träna i två veckors tid med 20kilo he var fö lätt he.
Önskar just mej bort härifrån vill ha miljöombyte fast jag just har börjat ny skola och så vidare. Så vill jag bort härifrån långt bort.....
Bort från alla krav bort från sorgen, bort från allt som gör så fruktansvärt ont, Bort från väggarna i rummet, Bort från tårarna som kommer när som helst och var som helst fast man försöker att hålla dom inne. Jag känner mej så svag och är så svag just nu för nu har kraften tagit slut jag orkar inte mer det är för mycket ! Jag har glömt hur det känns att vara glad glömt bort hur lycka känns. Minns ärligt talat inte när jag var riktigt glad senast, när jag är i skolan försöker jag bete mej så vuxet som möjligt, när jag kommer hem är jag som ett litet barn gråter och har mej och vågar inte se på världen som plockar isär mej. Jag är inte den typen av person som vill sitta hemma jag vill vara ute och ha roligt skapa minnen vara ung och galen med nån. Inte sitta hemma men bakom denna väggarna här hemma är jag bara tvungen att gå igenom det. Jag är inte den jag var förr jag som hade som så lätt förr att prata med människor förr så det har nästan försvunnit. Jag är inte jag mer har blivit blyg har blivit nån som är nån helt annan.
Fan nu skiter jag i allt varför ska jag stanna kvar? Det ända jag får är en massa värdelösa svar ni säger ja det kommer att ordna sej det kommer att blir bra.
Varför ljuger du för mej har du kollat på min själ du vet hur mycket skit ja det innebär i mitt innersta rum finns bara djupa sår tiden läker ingenting det har gått flera år.
Men jag orkar inte längre ser ni inte att jag lider? snälla ta mej härifrån bort från denna värld till en plats där allt blir bra. Går under varje dag då jag försöker att vara glad. Bara känna en känsla av lycka igen bara kunna vara glad och skratta igen det fanns en tid då jag älskade mitt liv. Men nu är inget sej likt. Jag duger aldrig till nånting vad jag än gör. Det känns som allt som händer är bara mitt fel, Det är hemskt att må såhär finns inget man kan göra fortsätt bara att kämpa är det ända man får höra. Det är svårt att vara stark och hålla modet, Vill åka till himlen och stanna där för alltid vill aldrig komma tillbax till denna Fucked up tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar