Revange :)

                   

              Hej det var ett tag sen :) Men nu för 5 dagar framåt
ska jag bo hos min faster. eftersom mina föräldrar har åkt på

kryssning till Caribien eftersom dom ska fira mammas 50 års dag.

Så jag ska bo här tills på Fredan för på Fredag ska jag åka till Nykabi till mammas mellersta syster (Sussu) och då ska jag också få övnings köra med ,min kusins vespa :) så det blir spännande och roligt. I helgen var jag också på hjäpledarweekend och det var riktigt roligt att få lära känna dom man ska jobba med sen senare som hjälpledare.

         Jag fick lära mej mycket nytt om hur man ska handla i olika situationer och hur man hjälper till I sitt ledar team. Jag vill bli hjälpledare för att jag vill hjälpa männskor som kommer till ett läger där dom inte har nån de känner speciellt bra och människor som blir utanför. Alla borde få ha ett bra rippiläger där dom har fina minnen och dit man längtar tillbax. Ett sånt läger fick inte jag jag var och kände mej ganska utanför. Och framför allt kände jag att ingen ville ha mej där.

    Och så var det ju dedär med mitt knä jag fick en sväng dörr i mitt knä och först kände jag bara aj dedär gjorde ont men sen senare då vi hade tävlingar och skulle hoppa på ett ben kände jag att det började ta mer ont i mitt knä och tills sist  kunde jag inte ha benet rakt.  Eftersom att det gjorde så ont och det blev inte bättre så sista natten satt jag inne I mitt rum och grät hejdlöst eftersom jag var så lessen att jag inte kunde göra nåt jag kunde inte vara med i lekarna  och för att jag kände att alla bara ville ha bort Heidi Sjölund från Pörkenäs. Jag satt mest inne på mitt rum då vi hade fritid för vart jag än gick så fick jag bara blickar av folk som visade att dom inte ville ha mej I närheten.

     Men jag kommer aldrig glömma hur rädd jag var då jag satte mej i bussen som skulle ta mej till Pörkenäs. Och då jag blev konfirmerad frågade folk såklart hur lägret varit och jag fejksmailade och sa att det hade varit bra men igentligen hade det varit en plåga och ett helvete. Men nu känns det som att jag får min revansh då jag ska bli hjäpledare  eftersom att då får jag kanske hjälpa folk som känner lika som jag. Och jag tål inte folk som är orespktlösa mot andra och folk som behandlar andra som inte gjort dem nåt ont som skit. Sånt klarar jag bara inte av att se och jag hatar verkligen då man ser nån som har det dåligt men bara går förbi. Men det värsta jag vet är nog då man gör elaka skämt om nån  jag undrar om det människorna fattar vad dom gör ?? om dom vet hur mycket det ärrar denhär personen ??

  Men  då jag blir hjäpleadre tror jag att det är viktigt att man ser alla och att man ger alla en ärligt chans. Även fast det är nån som man vet att har varit elak och mobbat din vän eller skadat nån från din familj. Är det ändå viktigt att ge dom en ärlig chans även fast det lustar att ge igen. Mitt läger blev inte en minnesvärd upplevese men jag hoppas att jag kan få andra att få ett bättre & Minnesvärt rippiläger :).