I'm really trying to do my best but it's not enough

                                   Jag försöker verkligen göra mitt 
               mitt bästa men det räcker liksom inte..... :( 
man får ändå inte det vitsordet man ville ha. På torsdag skulle jag ju skriva kemi provet och jag hade läst jätte mycket och hade inte slutat fören jag 
hade allt RÄTT. Och jag då jag kom till skolan på Torsdagen så läste jag hela tiden. Och efter maten skulle vi skriva det. Och jag läste och läste och jag höll på att pissa ner jag var jätte nervös att jag inte 
skulle lyckas få 9. Och då jag såg dom som inte läste alls och såg helt lugna ut så blev jag ännu mer nervös och då läraren kom och släppte in oss och gav oss provet så då jag fick provet och såg frågorna förstog jag. Jag kunde ingenting jag började gråta tyst för mej själv jag började skaka I hela kroppen och tårarna bara rann och rann jag svarade på det jag kunde och sen gav jag upp provet och alla såg på mej och jag sa med gråten i halsen och ett bultande hjärta: Jag klarar inte av denhär pressen mer och så gick jag ut och då började jag gråta på riktigt, Jag var arg på mej själv fan jag hade skämt ut mej för alla i hela kemi gruppen jag hade visat för alla att jag inte klarde det. och det gjorde mej bara ännu mer ledsen det tog så ont hela kroppen. Jag sprang till min special matte lärare som jag kan prata med om allt. och berättade vad som hänt och efter stund kom min KF som tydligen hade hört mitt gråtande och hon trodde ju att det hänt nåt som var hemskt. Och hon tyckte ju att jag skulle vara nöjd med 8 I kemi men jag sa att jag ska ha 9 I det. Sen pratade jag med min lärare och han sa att man kan bara tävla med sej själv & inte med nån annan. Då berättade jag åt kemi läraren att jag har haft ångest varenda kemi timme eftersom jag har varit så rädd för att jag inte ska förstå och att jag inte ska klara det. Mina föräldrar blev ju inte precis glada och sen på fredan belv de inte bättre då fick jag ut mitt HK prov och i HK har jag haft 9 i men så fick vi en ny lärare som jag tidigare inte kommit så bra övernes med då blev jag rädd att hon skulle sänka mitt betyg till 8 och efetsom jag har så få 9:or så blev jag så jätte rädd och då tänkte jag bara om jag får 9 i provet så får jag behålla min 9 men jag fick inte 9 i provet jag fick 8+ och då belv jag jätte besviken på mej själv och tårarna var inte långt borta. Och just den timmen skulle vi prata om känslor och då fick vi skriva känslor jag gick och skrev RÄDSLA OSÄKERHET . Och på den postiva sidan där vi skulle skriva bra känslor skrev jag LYCKA TRYGGHET sånt som jag inte fått känna på länge :( och då kom ett helt hav av tårar och jag började kram en av flickorna som stog nära mej och sa att jag kände mej: Dum, Ful, Otillräcklig & dålig och då sa hon; Att nej men varför känner du så ?? :( inte är du ju de. Och sen fick vi gå runt och plocka känslo kort och jag tog upp ett kort där en flicka var under vattnet & en blid där det var en människa som låg på sjukhus. Och då det blev min tur att berätta när jag kände så berättade jag att jag kände mej onormal efertsom att jag tyvärr en díagnos som heter: ADHD som gör att  man är hyperaktiv impulsiv och annorlunda. jag har ALLTID skämst för att jag har det och jag vill helst inte prata med nån om det jag vill bara låtsas som att det inte finns men medcinen jag får påminner mej varje och jag har alltid velat passa in men jag har alltid känt mej utanför eftersom jag alltid känt att folk behandlat mej annorlunda för att jag skiljer mej jätte mycket från det andra tjejerna. Men ingen verkar ju fatta att man bara vill känna sej värdefull,fin och alla andra jävla vuxna människor verkar ju inte fatta att man bara vill bli behandlad som en normal människa. Och jag vet att jag är konstig men tro mej jag försöker verkligen hålla mej I skinnet det gör jag och FÖRLÅT till dom som jag skämt ut p.gr av min personlighet det var verkligen inte meningen. Och förlåt till er som jag har sårat pg.r av den jag är. Jag ville inte att ni skulle bli ledsna.
Jag ska försöka att bättra mej jag lovar !!!